Sida 33
33 KRIGET I FINLAND 1788.
Pen 11. Gingo galererne förbi och till Borgå. Jag reste in till Lovisa, uppvaktade hertig Fredrik, som befallte mig till middagen- Hertigen var ganska ledsen och missnöjd, talte om sin egen ställning, huru h^n på allt sätt negligerades, och visade mig ett memorial han höll på att skrifva till kungen, hvaruti han begär att få göra tjenst som öfverste för sitt regemente. Han berättade mig att kungen fått en beskickning från Danmark att, om kungen ej inom 2:ne månader arrangerar sig med kejsarinnan, så nödgas de i följd af sina konventioner med Ryssland förklara Sverige krig.
Jag träffade Hartmansdorff, som berättade, det uti Helsingfors vore ett fasligt missnöje och att ryska flottan vid Hangö couperat kommunikation med Sverige.
I staden taltes om riksdag, hvartill jag dock sätter föga tro i anseende till hvad jag sjelf hört monarken sig härom yttra.
Aug. d. 12 om afton fick jag kungens befallning att skicka en udenma till Svenska sundet och beordrade löjtnant Axel Cronstedt med den gamla udama att dit afsegla. I dag hörde jag omtalas öfveradjutanten majoren Jägerhorns tillfångatagande på ett nog besynnerligt sätt, som till åtskillige gissningar ger mig anledning.
Den 13 mot afton fick jag bud ifrån öfverstelöjtnant baron M[unc]k med begäran, att jag genast skulle komma upp till Lovisa, det jag gjorde, och fick då af M[unc]k veta, att finska regementernas chefer skickat Jägerhorn till Petersburg att fråga kejsarinnan, om hon med nation ville handla om fred. Han visade mig sjelfva koncepterne till noten, Jägerhorn medfört till kejsarinnan, ett förbund mellan en stor hop finska officerare och general Carl Armfelts bref till Kongl. Maj:t, hvaruti han allt detta berättar. — Carnal hade hitfört dessa dokumenter och baron M[unc]k syntes med dem ganska nöjd, till dess jag yttrat mina tankar, att jag ansåg alltsammans ganska illa öfverlagt, till ändamålet intet tjenande, men i högsta måtto vådeligt för dem, som dessa papper underskrifva. — Baron Carnal ankom, som helsade mig från general Armfelt med flere och frågade, om jag ej ville ta del uti hvad de gjort. Jag yttrade min högsta förundran öfver alltsammans och hade svårighet vänja mig tro, det general Armfelt de uppvista doku-
Anckarsvärds Minnen. 3
Källa: Project Runeberg ·