Sida 42
42
KRIGET I FINLAND 1788.
jag sade honom mina tankar om det ena och andra, och han gaf mig dess skriftliga ordres att åtaga mig hela skärgårdens försvar och dervid göra och låta hvad mig bäst syntes — detta var i sin ordning och hade alltid bort så vara.
Derefter taltes om allmänna ställningen, den hertigen fann ganska bedröflig och önskade derpå ett snart slut. — Jag svarade, att han då borde taga något till ändamålet bidragande steg. — Han svarade dertill att, om cheferne eller corpserne ville adressera sig till honom och begära riksdag, ville han med allt allvar hos Kongl. M:t yrka derpå och äfven fred; han bad mig äfven att jag skulle öfvertala officerarne på flottan att skrifteligen hos honom begära riksdag, det jag lofvade göra, om han försäkrade, att deraf icke göra något annat bruk än till ändamålets vinnande, hvarpå han gaf mig sin hand. — Jag yttrade mig vidare, att stillestånd vore det första man borde begära, det han äfven fann, men ville att Ryssarne skulle derom göra proposition och det trodde han skulle kunna ne-gocieras genom de sammansvurne vid Anjala. — Han önskade få ett samtal med storfursten, som nu är uti Fredrikshamn, och lofvade, agera uti det ena och andra, hvarefter vi skiljdes åt, sedan han visat mig det nådigaste bemötande.
I går hade general Michelson med 400 jägare och några kosacker recognoscerat Högfors; de tillbakadrefvos af general Platen och vi togo en jägare; någre sades blifvit till döds skjutne, vi fingo ingen hvarken död eller sårad. '
Jag återreste till eskadren. Hertigen följde i min slup till Svartholms fästning, och fick der se hela garnison paradera, de fleste utan både skor och strumpor med bara fötterne i smutsen, som efter regnet var ganska djup. — H:s excellens grefve Oxenstierna var äfven härtill vittne med många flere.
Krigskassan var nu så tom, att hertigen måste i dag af egne penningar läna kommissariatet 600 rdr att betala det kött för omkringliggande trupper morgondagen bör utfalla och hvarförutan ingen ville lemna en mark, emedan de redan hade be-tydlige fordringar. Detta berättade mig hertigen sjelf och grufvade sig jämmerligen.
Under återresan träffade jag turuma Benlös utanföre Vårdskär, som genom en svår väderby förlorat dess förstång och udenma Ingeborg, som genom abordage med Thorborg förlorat hela fockmasten.
Källa: Project Runeberg ·