Tillbaka Read Runeberg

Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790

Originalsida 44
Originalsida 44
Originalsida 44
Originalsida 45
44–45

Sida 44

44

KRIGET I FINLAND 1788.

hvilka snarast befordra vår önskan efter stillestånd och riksens ständers sammankallande; hvarjämte vi vid allt hvad heligt är försäkra, det vi härunder icke hysa någon annan afsigt än hvad våra pligter oss ålägga som trogne och lydige undersåtare, välsinnade och redelige medborgare och rättskaffens soldater.»

Skriften var af alla officerare af alla stater på flottan underskrifven.

Den 4 var motvind; jag seglade det oaktadt med lotsjakten, lofverade hela vägen och kom till Sveaborg om morgon derpå eller den 5:e september.

Jag uppvaktade hertig Fredrik, som ännu var i Helsingfors. — Jag berättade honom sakernas nu varande ställning och visade honom den skrift, vi gifvit till hertig Carl, hvarmed han icke var fulleligen nöjd, emedan han till hertigens sin broders tänkesätt hyste mycken misstanka och fruktade, sade han, att både jag och arméen af hertigen bli bedragne m. m. — Jag resonerade länge och mycket med hertigen och böd på allt sätt till att betaga honom dess misstankar emot dess broder hertig Carl. — Derefter besökte jag generalen grefve Posse, som förklarade sig mycket glad att se mig och nöjd, att jag fått befälet vid Hangö, ty han var ledsen vid hertigens många förfrågningar och reqvisitioner; bland annat har han äfven forfrågat sig, huru han skulle anse de fångar, han ämnade taga, antingen som krigsfångar eller som mordbrännare. — Denna fråga tyckes mig varit tids nog framställa, sedan fångarne äro gjorde, och dessutom borde man i anseende till krigets början vara glad, att sådan fråga icke väckes från annan sida. — Derefter reste jag ut på stora flottan, uppvaktade hans exc. grefve Wrangel och visade mine ordres, hvaröfver både han och amiral Nordensköld syntes något förundrade och flate. — Jag hade hört omtalas, att bemälte herrar låta tillreda 2:ne brännare för att nyttjas mot Ryssarne vid Hangö, men som de icke för mig nämde derom, och jag icke heller insåg någon nytta deraf i anseende till de många hinder och omöjligheter att dem applicera, frågade jag icke heller derefter.

Om eftermiddagen berättades, att hertig Carl redan gått in i arméens vuer, begär stillestånd, samtal med storfursten

Källa: Project Runeberg ·