Sida 48
48
KRIGET I FINLAND 1788.
»Med längtan väntar jag få höra, det E. K. H:ts samtal med storfursten till E. K. H:ts nöje aflupit Jag stärkes dä i det glada hopp, att försynen utsett E. K. H:t att frälsa vårt fädernesland från den yttersta våda.
»Det ädelmodiga löfte E. K. H:t gifvit oss har något skingrat de tjocka moln, hvilka hos hela landet injagat fasa och förskräckelse. Ty, min allernådigste herre, icke är jag den enda, som vid detta besynnerliga krigets början fruktade att innan slutet få se kronan vacklande på en älskad konungs hufvud, riket styckadt, undersåtarne mördade, brände och sköf-lade, kanske icke ensamt af utländska fiender, utan äfven genom det raseri, som alltid utmärkt borgerliga krigen i alla länder; men jag är kanske om icke den enda en af de få, som vågat med sanningens färger måla denna tafla för konungens ögon, och den erkänsla, jag trodde mig vara min konung och välgörare skyldig, ålade mig detta steg. Konungen misstyckte min uppriktighet och tror mig förtjena dess misstankar. Jag oroas deröfver, men mitt samvete tillfredsställer mig. Sanningen, för monarkerne med så mycken omsorg döljd från vaggan till grafven, blir sällan behagelig, och hvad konst för smickrarens lena tunga och välljudande röst att förtyda en allvarsam krigsmans renaste afsigt?
»E. K. H:t, jag fruktar ännu detta kriget aldrig lyckas, om det längre fortsättes mot nations önskan och bifall. Med nations bifall blir kriget lagligt och då först kan hvar och en fullgöra sin skyldighet med det mod, med den entusiasm kärleken till fäderneslandet och öfvertygelsen om en rättvis sak ger. — Med nation menar jag riksens ständer, och icke en stor stads pöbel, ty den stenar i dag den de i går buro på sina armar. — E. K. H:t ser nu för sig ett tillfälle att med den vackraste, den menskligheten mest hedrande gerning föreviga sitt namn, förena konungen med sitt folk, återställa ordning i arméen, frälsa riket, som står på branten af den djupaste afgrund, redan till fall lutande, och afvärja alla de olyckor, som synas hota hvar enskilt medborgare. Hvad E. K. H:t då skall blifva älskad af konungahuset, välsignad och vördad af nation nu och i evärdeliga tider; och hvad är deremot all den krigsära E. K. H:t ännu kan hoppas vinna med en hand full folk mot en mycken öfverlägsen och en [i skicklighet] jämlik fiende, med en armée, full af brister och osäker om sina
Källa: Project Runeberg ·