Tillbaka Read Runeberg

Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790

Originalsida 50
Originalsida 50
Originalsida 50
Originalsida 51
50–51

Sida 50

62

KRIGET I FINLAND 1788.

stället, resten af truppen stod uti byen såsom corps de re-serve. Jag recognoscerade från flere ställen vid stranden och i skogskanten och befanns då trenne 2-däcksskepp om 66 till 74 kanoner, en mycket lång och stor fregatt med 15 portar i laget på hvar sida, en mindre fregatt om 32 kanoner och ett lågt fartyg om 20 kanoner med skonerttackling och mesanmast, alla till ankar på sjelfva inomskärsleden mellan sjelfva Hangö udde och Lergrunden, det yttersta skeppet till öster ungefärligen 1,000 alnar från Lergrunden men det vestersta längre än kanonhåll från sjelfva Hangö udde. Alla skeppen lågo om för svaj men syntes hafva spring ute på alla sidor. Den ena fregatten om 32 kanoner inkom i går. Befälhafvaren öfver denna eskader var en engelsman vid namn Trevenen. Ett skepp kryssade utanför inloppet, men så långt ut, att man ej säkert kunde urskilja om det var skepp eller fregatt. Emellan norra och södra Lergrunden var en estacade af kablar och stockar sträckt tvärs öfver farvattnet och till dess försvar en liten vakt af några man på södra grundet. Kl. något efter 10 kom en slup och en barkass, begge armerade och barkassen bestyckad med 4 nickor roende åt landet midt före den östra embuscaden; jag var då vid den vestra, satte mig genast till häst och skyndade till stället men hann ej längre än till byen, innan det small, emedan en af embuscaden af hetta stigit upp för att ge fyr, då de ännu voro 30 à 40 alnar från land, hvarvid Ryssarne genast vände och vexlade salvor med våra samt sköto med nickorne, så fort de hunno.

Jag kom snart ner till stranden och just då jag steg af hästen, gick mig en nickhakekula tätt förbi bena. Det syntes tydligen att folk föllo i slupen och man hörde äfven jämmerrop, och slupar från de öfrige skeppen ankommo och bogserade barkassen ur vägen. Tvenne midtföre liggande linie-skepp hade emellertid medelst upphalning af deras spring, vändt bredsidan till och började kanonera, så snart barkassen kom ur vägen, men som ingenting vidare kunde uträttas, drog jag trupperne tillbaka in uti skogen. — Skeppen sköto endast från undre lagen och deras kulor hunno väl fram, en gick mig ganska nära öfver hufvudet, sedan jag åter satt mig till häst och med lotsen red ner på strand för att ytterligare se deras företagande. Sedan begge skeppen tillsamman skjutit några och tjugo skott, upphörde kanonaden. Jag afmarsche-

Källa: Project Runeberg ·