Sida 56
KRIGET I FINLAND 17 88. 7 i
Kl. Vi i i om afton kom fänrik Örnhjelm med hertigens ordres om baron Ollonbergs truppers öfvertransport till Stockholm och notisen om affären vid Qvistrums bro mellan Danskarne och oss, der öfverste Tranefelt nödgades sträcka gevär.
Den 15 bittida om morgon reste jag till Lappvik att an-stalta om transporten af baron Ollonbergs trupper och deras provianterande m. m.; då voro af provianttransporten till Lappviken från Jungfrusund ankomne 8 st. fartyg och 8 st. ankommo medan jag var der.
Kl. 6 e. m. återkom jag till Tvärminne och straxt efter kom Nordenankar från sin recognoscering vid Hangö och yttrade, att han funnit ställningen der alldeles sådan, som jag det redan till hertigen inberättat och att han uti sin rapport icke kunde det minsta tillägga hvad jag redan sagt och föreslagit.
Den 16 f. m. kommo majorerne Jägerhorn, densamme, som förde noten till kejsarinnan, och friherre Fleming vid Åbo läns infanteri till mig. De började tala om vår förtviflade ställning, om den fara, hvaruti friheten är stadd, om alla de oordningar och våldsamheter, hvilka synas förebåda fäderneslandets totala undergång; de bådo, ja de besvuro mig att deklarera mig deras chef och med en coup d eclat frälsa fäderneslandet. De försäkrade mig, att hela Åbo läns regemente och Hastfehr med alla Savolaxska trupperne skulle genast ställa sig under mine ordres. — Jag besvor dem tillbaka och bad dem för Guds skull betänka sig. Att både frihet och fädernesland hotas, det är sant; men huru nu hindra det, då förvillelsen hunnit till den grad, att intet endast hela svenska nation, utan Finnarne som närvarande, ja en stor del af sjelfva arméen redan är förförd att tro, det vi varit angripne och kriget nödvändigt; då allmänna ton är att arméen uraktlåtit sine skyldigheter; då uti arméen är ingen enighet, då allt felar och i synnerhet penningar m. m. Huru blir då en revolution möjelig och hvartill tjenar den, om icke att göra allt ännu mera förvirradt? Så ungefärligen var mitt svar, men de yrkade ännu att man borde våga något och försäkrade mig, det jag hade så mycket hela arméens förtroende, att jag snart skulle förena de söndrade, om jag ville deklarera mig; att Finnarne äfven i landet hade för mig mycket förtroende och skulle snart bli af
Källa: Project Runeberg ·