Sida 75
STÄLLNINGEN I FINLAND 17 89.
75
berättat, nemligen att jag, biträdd af Jan Adam Cronstedt och major Adlerstråle, skulle här i garnison och på landet häromkring hafva upptagit alla riksdagsfullmagter och att jag derföre betalt ryska pengar och har han lofvat skaffa underrättelse, huru mycket jag betalt för hvarje fullmagt; att jag icke kunde fa Bergenklots fullmagt vid enkedrottningens regemente, icke heller kapiten Knorrings vid Stackelbergska, ehuru jag mig ganska mycket derom bemödat; att jag och Rosenstein skulle mycket arbetat att få handelsman Burts till riksdagsman för Helsingfors, och att Rosenstein der utdelt pengar bland det mindre borgerskapet; dock hade han sagt sig hafva denna berättelse hvad Rosenstein beträffar af Svedenhjelm, som ock skall hafva hindrat att jag oaktadt gjorde försök icke fått några riksdagsfullmagter utur svenska bataljon af enkedrottningens regemente, med en mängd absurditeter och de allragrofvaste, grundlösaste osanningar. — Muncken sade, att Ridderstorm yttrat sig vara sinnad resa till Lovisa och berätta allt detta för general en chef; bad mig derföre resa dit och med general en chef härom begära få mig justifiera, hvilket jag äfven ämnar.
Muncken bad mig med tårar i ögonen förlåta, att han i går verkeligen på mig varit ond, och han var ganska rörd öfver den orätt man velat göra mig, hvarom han var så mycket mera öfvertygad, som han talt vid alla dem Ridderstorm namngifvit, att jag dels fatt dels icke kunnat erhålla fullmagter utaf, och alla af denna beskyllning varit lika förundrade som jag och vid deras själars salighet intygat, det icke minsta fråga directe eller indirecte om något sådant varit, ja flere af dem, hvilkas samtal med mig Ridderstorm ganska noga upprepat, hafva med all sanningsenlighet förbannat sig uppå, att de mig icke sett, mindre med mig talt, på ganska lång tid och visst icke sedan riksdagen blef bekant. Muncken trodde, att Manner-skantz i hela denna tillställning har någon del, hvartill han sade sig hafva flere anledningar. Dermed må vara hur det vill; jag anklagar ingen; en så nedrig last för straffet med sig och tiden upplyser allt. Jag har icke af någon enda officer uti min egen corps hvarken begärt eller disponerat någon fullmagt, icke min egen en gång, ännu mindre har jag begärt eller ens tänkt begära någon annans. På landet har jag icke varit, ingen utskickad haft och med ingen landtbo talt. Men hur kan man vara nedrig nog att uppfinna och sammansätta dylika historier
Källa: Project Runeberg ·