Tillbaka Read Runeberg

Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790

Originalsida 77
Originalsida 77
Originalsida 76
Originalsida 77
76–77

Sida 77

STÄLLNINGEN I FINLAND 17 89.

77

rapport, men yttrade sig vara mycket ledsen, att Muncken nämt Ridderstorm, och att han icke kunde publiquement tillstå hvad han nu emellan 4 ögon sagt. — Jag deremot försäkrade, jag publiquement ämnar förehålla Ridderstorm dess infamie och dervid citera både Klingsporre och Munck som mine sagesmän; det far på dem ankomma att tillstå eller neka hvad de mig sagt, allt som hvar och en af dem finner sin heder uti att skydda oskulden eller understödja infamien.

Nu var kunnigt att general Carl Armfelt, Montgomeri, v. Otter, Hästesko, Otto Klingsporre och major Klick skulle arresteras eller voro det redan; v. Otter och Otto Klingsporre kommo äfven i dag till Lovisa. Då jag ville göra desse fångar en visite, hindrades jag af baron Klingsporre under förevän-ning, att det kunde i anseende till min egen ställning tydas illa. Jag lät då bli, men försäkrade baron Klingsporre, att min ställning är i anseende till mitt samvetes renhet och lugn sådan, att den kanske förtjente mångens afund, och att jag önskade det hvar och en mot kung och fosterland tänkt och gjort som jag, så behöfde vi kanske icke frukta allt det onda, oss ännu torde återstå. Baron Mauritz Klingsporre syntes mycket rörd öfver sin brors arrest; men en viss man sade mig, att det för honom hade ingen fara, hvilket framtiden får utvisa, när komedien en gång slutas.

Baron Gyllengranat, öfverstelöjtnant vid Upplands regemente, visade mig mycken vänskap, sade mig åtskillige anekdoter, huru jag varit förtalt af baron Klingsporre m. fi., hvilket allt får bli för deras räkning. Jag har ingen förolämpat och uti mina skyldigheter icke felat; hade dessa herrar haft skäl, så hade de förmodligen sagt mig i synen hvad jag felat, som utmärkt mera heder än att visa all höflighet och frånvarande förtala. — Gyllengranat var rädd att visa det vi taltes vid, så att vi till dess qvarter gingo hvar sin väg; till den grad är sammanlefnad och förtroende nu förstördt, att en vän icke vågar offentligen se eller tala vid en annan. Man kan ej utan yttersta bedröfvelse betrakta vår nu varande ställning.

Så snart jag hos general en chef ätit middag, fortsatte jag åter resan till Vesterkulla; i Borgå talte jag åter vid Muncken och berättade honom mine entretiens med general en chef och Klingsporren; han var glad att dessa herrar instämt uti den berättelse, han om denna sak gjort, och försäkrade heligt, det

Källa: Project Runeberg ·