Sida 79
STÄLLNINGEN I FINLAND 17 89.
79
ring samt öfver 30 officerare af min egen corps. Jag berättade för alla huru Ridderstorm mig beljugit; han böd till förklara och ursäkta sig, men mer än uselt, så att nedrigheten af hvart ord bekräftades och fegheten var målad i hela hans physio-nomie. — Jag frågade alla närvarande, huru de anse hans uppförande, och fick af alla med en mun till svar: »högst gement och ovärdigt*, hvarpå jag visade honom dörren och hade möda hindra mina unga officerares ifver, hvilka säkert sönderrifvit honom i stycken, om jag ej sjelf stillat deras hetta. Alla voro förundrade, att kommendanten följde honom tillbaka, likasom de kommit. Kommendanten böd äfven till några gånger tala till Ridderstorms försvar, men så dåligt, att man derå icke kunde hafva minsta afseende. Summa: Ridderstorm humilie-rades i den alldra högsta grad och Mannerskantz gjorde sig sjelf mycken tort.
Jan. d. 21. Jag skref i dag till öfverstekammarjunkaren baron Armfelt följande bref:
»Alldeles okunnig, hvem nu sköter afiarerne och alltid säker om min barons nit för Kongl. M:ts tjenst, tar jag mig friheten göra en liten påminnelse om flottans angelägenheter.
»Årstiden börjar avancera och brist uppå penningar sätter mig alldeles ur stånd att det minsta kunna företaga till flottans utrustande för nästa campagne, hvars utgång jag tror till en stor del bero af flottans tidigare eller senare utlöpande.
»Några kanonslupar och andra småfartyg hade bort byggas, hvartill virke fins af hvad jag före kriget samlat; kostnaden kunde således icke bli betydlig och arbetet kunde lätt medhinnas, om jag nu fick börja, men allt hvilar, hvilket aldrig går an. Jag har vågat anmäla detta hos Kongl. M:t uti ett underdånigt memorial, som major Danqvardt förde med sig; men man berättar så mycket om konungens onåd emot mig, att jag börjar frukta, det denna min nit också blir illa ansedd.
»Jag är oskyldig, min baron, så oskyldig som barnen, hvilka ännu ofödde äro, till de beskyllningar, man inför konungen gjort mig och hvaruppå han dess onåd grundar. — Jag har varit för dristigt uppriktig, men aldrig traitre. — Jag vet, man skyller mig äfven att vara paskvillskrifvare. Jag är till denna nedriga beskyllning lika oskyldig. Jag känner den
Källa: Project Runeberg ·