Sida 33
drottningen så snart förlorat sin katolske gemål, om ett giftermål mellan henne och Fredrik II af Danmark. Samtidigt berättas det äfven, att Erik XIV ämnar fria till henne. Filip II, som själf gått miste om Elisabeth Tudor, tänker genast på att förmäla Don Carlos med hennes närmaste arfvinge, och härigenom från ett annat håll realisera sina planer på England. Kardinalen af Lothringen var naturligtvis på Marias vägnar lika ifrig för en dylik förbindelse och beklagar sig inför den spanske ambassadören menande och pointeradt öfver sin systerdotters förlust »y del poco remedio que tiene de hallar partido iqual». Arran, James Hamilton, hvilken, då fadern blef hertig af Chåtelherault, erhöll hans gamla titel, ser genast en »Guds skickelse» i kung Frans’ död och försöker strax, trots Englands motstånd, sätta sig i förbindelse med den unga änkan. Navarra tyckes däremot vara i hemligt förstånd med Throckmorton och Elisabeth angående en ny, mera acceptabel kandidat till Marias hand (det har senare förmodats, att han själf, ehuru han redan var gift, ämnade fria till henne. Brantome antyder ju också något sådant). Luften är så full af de mest motstridiga rykten — det talas också vagt om Condé och om Elisabeth Tudors friare, ärkehertigen af Österrike —, att den engelske ambassadören till slut blir så förvirrad och nervös, att han känner sig ordentligt
3. — Mailing.
Källa: Project Runeberg ·