Sida 110
110
6fter fttt barmfjerttgljet gjorbe f)an ofj faliga genom ben ittja föbelfenå bab odj ben .fteltge ?tnbeö förmjelfe, Ijmilfett fjatt öfmer ofj rifligeit utgjutit Ijafmer genom mår $rålfare 3efu§ föriffité, vå bet mt ffola rättförbige marba genom fjatts nåb od) arf= mtngar blifmo titt eminnertigt tif efter tjoget. ®et är ett faft orb.
IY.
272. $mab kttjbetfe bar bövclfen t matten nteb affeenbe vå
bövelfenåbetrå rätta amnänbanbe? jDöpetfen i matten berber, att mi få ffota anrnäm bi ben nåb mi unbfått t bopet, att ben gamla mennt= ff tn f)o» ofj förqmafmeg od) böba§ od) en nt) meitniffa åter bagtigen framfotnmer od) uppftår.
tttom. 6: B, 5. SSeten 3 ide, att atte mi, fom äro böpte titt $riftu3 3efu§, \vi äro böpte titt l)an$ böb. Dm mi famt meb fjonom inptantabe marba titt en lita böb, få marba mi ocf uppftånbetfen lite.
Sol. 2: 11, 12.
273. £>mab förftåS bermeb, att ben gamla menniffan
ffatt föramäfmaä ocfj böba3?
2)et mebföbba fynbaförberftoet i mår natur ffatl genom baglig bättring allt mer öfmertt)inna§, få att toi ide ätffa oå) göra fynben.
(£f. 4: 22. 0å taggen nu bort ifrån eber ben garnta men* niffan, ben 3 förr meb umgingen, pmitfen genom luftar i mitt* faretfe fig förberfmar.
1 3op. 3: 9. §mar ocf) en fom föbb är af ®ub, pan gör icfe fpnb.
tttom. 6: 11—18.
Källa: Internet Archive ·
