Sida 112
112
beröm tala, nar bu fttter i bit t pu§ eller gar uppå toägeu, när bn ncberlägger big efler uppftår.
(£f. 6:4. 3 fäber, uppföben ebra barn t tn!t od) §erren§ förmaning.
9ftatt. 18: 10. 0en tiH, att 3 föraften ingen af beåfa fmå; tp jag fager eber, att bera§ änglar i pimmelen fe aUtib min gctber§ anfigte i pimntelen.
3of). 8: 31. 0m $ blifmen toib mina orb, fa ären $ mine rätte lärjungar.
278. £>toangenom förfptlleå böpelfenS nåb?
SDöpelfenåben förjpitteS genom förfummab friftlig barnamppfoftran famt berigenom, att ben böpte ide låter ben petige 5tnbe f)0§ fig toerfa en baglig bätt= ring, ntan öftoergiftoer ©ub§ orb od) bönen, fattar Inft till toerlben od) famtpder tid fpnben.
Grf. 4: 30. Söebröftoen ide ©ub§ §elige ?lnbe, ber 3 meb befeglabe ären till förlovningen^ bag.
(Sbr. 3:12. (Sen tiU, täre bröber, att tid äftoentprS uti någon af eber ide är ett argt od) otroget pjerta, fom träber ifrån leftoanbe ®ub.
1 Qop. 2: 15. 2)en ber älftar toerlben, i ponorn är ide gabernå färlet.
279. §afnm be ur böpclfeitåben fallne intet gagn af fitt bop?
®en nåb, fom ©nb gifnrit i bopet, ftår å ©nb3 fiba faft, få att l)an föfer be fallne od) upptager bem åter till nåb od) barnaffap, bå be, fåfom ben förlorabe fonen, återtoänba; men be, fom framt)ärba i obotfårbigpet od) otro, tnarba förbömbe.
<pef. 34:16. $ag ftall nppföla bet borttappabe od) igem pemta bet förtoillabe ocp förbinba bet fargabe od) ftärfa bet ftoaga.
Källa: Internet Archive ·
