Sida 122
Texten på den här sidan är maskinläst och blev osäker – originalsidan visar hur det står.
122
l|3f. 103: 1, 2. £ofma .‘pcrren, min fjöl, od) attt bet uti mig är, l)an§ ^ettga namn. £ofma .§erren, min fjäl ; od) förgät ide, tjrnab gobt t)on big gjort bafmer.
306. £uru böra toi anfc beraö titlftånb, fom förfumma bett
heliga nattroarben ?
f£)era§ titlftånb, fom förfumma ben tjetiga uatt^ toarben, är ganffa måbtigt, emeban bet mifar, ej blott att be tete fänna fin anbetiga ttöb, utan od att be i otro förafta teftamentet i fårifti btob.
©br. 10: 28, 29. §o fom brtjter SRofe lag, l)an måfte bö utan barmljertigbet efter tu eller tre mittnen; buru mgdet ftörre näbft, menen förtjenar ben, fom ©ubé ©on förtram= par od) teftamentetS btob fåfom orent attar, genom tjroitfet b«t belgab är, od) förfmäbor nåbenä 2lnbe?
©br. 12: 15. ©en till, att ingen förfummar ©ub§ nåb.
307. •pitru böra mi anfe nattmarbenö begåeitbe på fotfängen? 97attmarben§ begåeitbe f)å fotfängen böra mi ide
anfe fåfom en nöbmänbig berebetfe titt böben, ttj bertitt böra mi bagtigen mara berebba, utan fåfont ett nåberift mebet titt mår tro§ fttjrfa od) mårt fjjertaå tröft i ben fifta ftriben.
Sofnmb mare $?errett ifrati itu attt tntiö ewigtict. 5lmcit.
Källa: Internet Archive ·
