Sida 145
145
förlåtelse icke gifves genom tron, ntan bjuda, att man skall förtjena Guds nåd genom våra egna tillfyllestgörelser.
Trettonde Artikeln.
Om sakramentens nytta och gagn.
Om sakramentens nytta och gagn läres, att sakramenten äro stiftade icke allenast derför, att de skola varda kännemärken, som skilja de kristne från andra människor, utan att de fastmer skola vara tecken ocli vittnesbörd om Guds vilja emot oss, och förordnade till att uppväcka och stadfästa tron uti dem, som bruka sakramenten. Derför skola sakramenten brukas så, att tron der är tillstädes, som tror Guds löften, h vilka genom sakramenten blifva tillbjudna och för ögonen stälda.
Derför fördömas de, som lära, att sakramenten rättfärdiggöra “ex opere operato,” det är allenast för det utvärtes brukets skull, h vilka ock lära, att tron, som tror syndernas förlåtelse, icke är nödvändig vid sakramentens bruk.
Fjortonde Artikeln.
Om predikoämbetet.
Om predikoämbetet läres, att ingen bör i Guds församling offentligen lära och predika, ej heller förvalta sakramenten, med mindre han är dertill offentligen kallad.
Femtonde Artikeln.
Om ceremonier eller kyrkoordningar, af människor stiftade.
Om kyrkoordningar läres, att de ceremonier skola bibehållas, som utan synd kunna behållas och äro nyttiga till frid och god ordning i Guds församling, såsom vissa helgdagar, högtidsdagar och annat sådant.
Dock bör folket om dylika ting undervisas, på det icke samveten må betungas, såsom vore en sådan utvärtes gudstjenst till saligheten. De varda också underviste, att alla människostadgar, som äro instiftade för att blidka Gud, förtjena Guds
Källa: Internet Archive ·
