Sida 151
151
Vidare iäres af våra predikanter, att man måste göra goda gerningar, icke för den skull att vi skulle tilltro oss genom dem förtjena Guds nåd, utan derför att det är så Guds vilja. Allenast genom tron tillegnas syndernas förlåtelse och det af nåd.
Och emedan man genom tron undfår den helige Ande, derför förnyas hjertat och får ett annat mod, att det kan frambringa goda gerningar. Ty så säger Ambrosius: tron är en moder till en god vilja och rättfärdiga gerningar. Ty människors krafter utan den helige Ande äro fulla med ogudaktiga, begärelser och äro för svaga för att göragoda gerningar, som kunna gälla inför Gud. Dertill äro de ock under djefvulens våld, som drifver människan till allahanda synder, till ogudaktiga meningar och uppenbara laster; såsom man ser hafva händtj med de hedniske vise, h vilka hafva befiitat sig att lefva ärligt och ostraffligt och hafva dock icke kunnat åstadkomma sådant, utan hafva blifvit besmittade med många uppenbara synder. Sådant är människans svaghet, när hon är utan tron och utan den helige Ande öch regeras allenast af mänskliga krafter.
Härutaf kan man lätteligen se, att denna lära icke bör anklagas, såsom om hon skulle förbjuda goda gerningar, utan mycket mer bör hon berömmas, derför att hon undervisar oss, huru vi kunna göra goda gerningar. Ty utan tron kan människonaturen ingalunda göra de goda gerningar, som äro befalde uti de första och andra budorden : utan tron kan hon icke åkalla Gud, icke förvänta något godt af Gud, icke vara tålig under korset, utan hon söker människohjelp och förlitar sig på människors bistånd. Således regera nu uti hjertat allahanda begärelser och mänskliga råd. när tron och förtröstan till Gud äro borta, h varför ock Kristus säger (Joh.15): Mig förutan kunnen I intet göra. Och Guds församling sjunger:
Utan den lielge Andes kraft Är intet uti mänskors makt.
Alla ting hafva fel och lyte.
Källa: Internet Archive ·
