Sida 66
66
Gbr. 7: 26, 27. Git fåban öfmerftepreft I)ofbc§ ofs tyafma, bmilfeit ide bagligen beljöfbe, fafom be önbre öfmerfteprefter, förft för fina egna ftjnber offra od) feban för folfeté ftjnber; tt) t)an gjorbe bet en refa, ba I)an fig fjelf offrabe.
1 ^ot). 2: 2. San ör förfoningen för måra ftjnber, icfe aHenaft för måra, utan od för fyela merlben§.
Gbr. 9: 12. Gf. 53: 10.
Gbr. 10: 14. 9ftcb ett offer Ijafmer l)an eminnerligen full fomnat bent, fom tjetige marba.
Gbr. 7:24, 25. 2>emte Ijafmer ett oförgängligt prefter* ftap; t)toarföre t)an oef fan eminnerligen faliga göra bent, fom genom Ijonom fomma till Gub, od) lefrner alltib od) beber alltib för bem.
137. §mab förftaå meb Srifti fonung$tga ämbete?
9JJeb grifti fonungStiga ämbete förftås f)an§ rege* ring§* oef) bomare*ämbete, eller att f)an regerar od) bömer öftaer allt ffapabt od) färffilbt öfmer fin för* famltng till fjenne8 beftånb, förfofrau od) flutliga fullänbning.
■iftatt. 28: 18. 3efu§ fabe: $D7ig är gifmen all magt i f)immelen od) på jorben.
Gf. 1 : 22. Gub Ijafmer fatt Strifhté förfamlingen till ett bufmub öfmer all ting.
Sol). 5:22, 27. gabern Ijafroer gifmit bonom magt att böma berför, att l)an menniffoneS 6on är.
1 Stor. 15: 25. $an rnåfte regera, till beft l)an lägger alla fina fienber unber fina fötter.
138. 3 bmtlfa tillftånb bafum mt att betrafta mar gfrälfare?
28 1 Ijafma att betrafta mår $rälfare i f)an§ för* rtebring od) upppjetfe.
Källa: Internet Archive ·
