Sida 107
magasinet i Bergström, öfterste Brändström kommenderade dä löjtnant Falkenberg med 50 man, som vid Rive, och sin adjutant Tömeblad med 100 man under kapten Svinhufvud, som vid Ström öfvergingo vattendraget på båtar och flottor, lör hvilken öfverlägsna styrka danskame togo till flykten, lemnande en mör-sare, 9 fångar, boskap och förrådspersedlar i sticket Både Tömeblad och Falkenberg lofordades i rapporterna för deras raska uppförande. Samma dag aflemnade öftersten grefve Leyonstedt, som sig sjukrapporterat, befålet öfver 1» brigaden till öfversten baron Drufva och reste till Sverige. Såsom öfveradjutant vid brigaden aflöste major Wynblad major Bergenstråle. Den 28 Maj flyttades 2:dra brigadens högqvarter från Gausta till Magnor och 3:dje brigadens från Stillesby till Klund. Samma dag erhöll ändtligen 3:dje brigaden sitt första artilleri, nämligen 6 st. 3-pundiga kanoner, hvilka med största svårighet blifvit forslade först sjövägen på stora Leesjön och sedan öfver gränsfjällen. Deraf kommo 4 st. till öijepasset och 2 st till Stillesby.
Förhoppningame om Norges inkräktande hade general Arm-felt icke lyckats uppfylla, men han hade dock intagit och bibehöll en ställning i bergen inom Norges gränser. Visserligen äfventyrade han, som dervid sönderdelat sin ringa styrka ifrån Kungsvinger till Strömstad, att Stundeligen se någon af sina brigader genombruten, upprullad och jagad tillbaka öfver gränsen, i fall danskame, som till hvaqe anfall kunde samla en dervid öfverlägsen styrka, med allvar utförde det och då han sjelf var för svag att intränga i landet och derifrån icke kunde hämta sitt underhåll, som med stort besvär och tunga för gränsprovinserna måste forslas från Sverige, synes det varit klokare att återgå inom egna gränser, närmare sina underhållstillgångar, än att stå qvar i bergen och ändamålslöst bortslösa sina soldater i ständiga små strider, der framgångame icke godtgjorde förlusterna. Han stod icke destomindre qvar, dels emedan han litade på att prins Christian, som led brist på nästan allt, som erfordrades att ftillfölja ett allvarsamt anfall, icke skulle våga företaga något, dels emedan ett frivilligt återtåg varit ett erkännande af eröfringens outförbarhet samt egen underlägsenhet, hvilket Gustaf Adolf icke förlåtit Deremot uppehöll bibehållandet af den intagna ställningen inom Norges gränser skenbilden af vunnen framgång, hvars förverkligande Armfelt hoppades af något lyckligt uppslag. Ett sådant trodde han sig äfven funnit
Källa: Project Runeberg ·