Sida 186
Skaraborgs, Elfsborgs och Westgötadals landtvärn 2,748 man,
3 sqvadroner husarer och dragoner 198 man samt 3 batterier med 263 man, summa 5,584 nummer, hvaraf likväl 844 sjuka på sjukhus och 292 i qvarteren, så att endast 4,348 voro tjenst-bara. Härtill kommo artilleriparken, besättningarne i Göteborg och på fästningarne och skärgårdsflottan med 1,976 tjenstbara, och 335 sjuka. Orsaken till regementsbataJjonernas styrka var det, genom generalorder den 9 Januari regementerna tilldelade och deri insatta, landtvärnsmanskap, bvarvid de derigenom lediga landtvärnsofficerama återgingo till hemorten. Med afeeende på den styrka, prins Christian kunde begagna till anfallsrörelser, * var således gränsen icke lemnad öppen för hans infall eller utan tillräckliga försvarare, ifall han försökt det.
Den 9 Mars uppbröt Adlersparre med sin fördelning från Carlstad. Under marschen inträffade baron Ankarsvärd den 11 med prins Christians ofvananförda svar, hvilket genast meddelades baron Posse och öfriga befålhafvare. I Örebro tillstötte den 12 Mars lifbataljonen af Nerike och Wennlands regemente samt
2 sqvadroner husarer, och i Westerås, den 15, 427 man af Westmanlands regemente, ehuru detta enligt generalorder den 9 Februari tillhörde kustarméen. Fördelningen bestod derefter af
3 bataljoner Nerike och Wermlands regemente, 2 bataljoner Dal-och Westmanlands regemente, 1 bataljon Wermlands fältjägare,
5 sqvadroner husarer och 1 batteri med 8 kanoner, tillsammans 2,847 nummer.
Eftermiddagen den 14 Mars erhöll Adlersparre i Örebro första underrättelsen att konungen blifvit arresterad och hertig Carl riksföreståndare, och den 15 mottog han dennes befallning att, då numera marschen till Stockholm var obehöflig, förlägga halfva styrkan i kring det ställe, der orderna träffade honom, och med andra hälften skynda till Stockholm. Utan afseende härpå fortsatte han marschen med hela styrkan och skickade baron Ankarsvärd till hertigen med invändningar« Dessa ogillades, och den 18 tillförde en kurir Adlersparre i Nyqvara uttrycklig befallning, att hemskicka trupperna och med några officerare infinna sig i hufvudstaden. Detta var dock alltför mycket fordradt af den, som i spetsen för en tillräcklig truppstyrka företagit ett sådant vågstycke och kunde räkna på truppernas, förtroende och lydnad. Under sådane förhållanden kastar man icke makten handlöst ifrån sig. Den erhållna befallningen un-
Källa: Project Runeberg ·