Read Runeberg

Kriget emellan Sverige och Danmark åren 1808 och 1809. Historiskt försök

Originalsida 22
Originalsida 22
Originalsida 22
Originalsida 23
22–23

Sida 22

i Finland vara beredd pä sin svågers anfall, likväl redan den 5 Februari prhöll befallning att, försedd med den ofvannämda olyckliga instruktionen, afgå till sitt generalbefäl. Konungen fann äfven behöfiigt att utsända tvenne fregatter från Carlskrona för att skaffa upplysning, huruvida fartyg byggdes eller utrustades i tyska hamname från Danzig till Trave, hvarom befallning utfärdades den 24 Februari, men isame hindrade dess åtlydnad tills fram i Mars månad. Den hemliga beredningen, som ansåg all hjelpsändning till Finland under vintern omöjlig, synes varit sinnad att uppgöra en allmän plan för stridskrafternas användande inom Sverige med beräkning af kostnaden; huru långt detta arbete framskridit, då ryska inbrottet afbröt öfverläggningame, är obekant. Under afvaktan på beredningens betänkande blef emellertid Gustaf Adolf den 2 Mars väckt ur sin säkerhet genom den för honom öfverraskandé underrättelsen om ryssames inbrott i Finland.

Detta hade till följd att konungen befallde den 3 Mars, att vargeringen skulle uppsättas, och den 5 Mars, att första eskadern under konter-amiralen baron Cederströms befäl skulle genast utlöpa från Carlskroua samt fregatten Fröya i Göteborg utrustas, hvarjemte chefen för topografiska korpsen och vice presidenten i krigskollegium öfversten af Tibell med kurir kallades till Gripsholm.

Vid dennes ankomst dit, morgonen den 6 Mars, lemnade konungen honom åtskilliga tid efter annan inkomne rapporter från befalhafvame i Finland och på södra, vestra och norra gränserna, samt utnämnde honom till generaladjutant för arméen, i hvilken egenskap öfterste Peyron, efter grefte Klingspors afresa, dittills tjenstgjort. Valet var lyckligt och hade varit ändå lyckligare, om en krigsministers makt tillhört befattningen, men konungen var alltför ömtålig om sin makt för att öfterlåta en så betydlig del deraf i andras händer. Generaladjutantens verksamhet förblef derföre inskränkt till anmälanden, framställningar och råd, som sällan följdes, samt till utfördande af konungens befallningar.

Vid genomgående af de honom meddelade rapporterna fann han, utom uppgifter om ställningen i Finland, att fältmarskalken baron Toll inberättat, att en korps af 20,000 fransmän var i anmarsch genom Holstein; att lika stort antal danska linie-trupper funnos på Seland, der qvarter för de främmande trup-

Källa: Project Runeberg ·