Sida 87
TJUGONDE KAPITLET.
Miöåt afräagåraen.
Köksträdgården anlägges antingen ensamt för köksväxter, eller så, att den derjemte innehåller fruktträd, blomsterrabatter och drifverier.
§ I. Platsen för en köksträdgård bör vara fri, på det sol och luft må obehindradt kunna verka derpå, men bör vara skyddad emot de kalla, nordliga vindarne. Till skydd mot dem kan man på norra sidan uppföra en 10—15 fot hög mur eller ett plank; ett sådant skydd kan man äfven åstadkomma genom planterande af häckar. Åt norra sidan användas då gerna höga, täta, alltid gröna träd, t. ex. gran, eller också bok eller afven-bok, bvilka alla bibehålla sina blad under vintern, ehuru de två sista i torkadt tillstånd, och gifva ett godt skydd. Till lägre häckar på sidorna användas gerna då, såsom alltid gröna: Thuja occidentalis, Taorus baccata, och med fallande löf: Cratægus, Ligustrum vulgäre, Mespilus pyracantha o. s. v. Bättre än bäckar är likväl förutnämnda plank eller mur, ty häckar skydda åndock ej lika säkert emot blåst, djurs åverkan o. s. v.; de utsaga dessutom jorden, hvilket isynnerhet är fallet med de höga • busk- och trädarterne. Både plank och mur kunna dessutom i en köksträdgård fördelaktigt användas för spalierträd. Sträcker trädgården sig med betydlig längd från norr till söder, så kan man på 1, 2 å 3 ställen uppföra plank eller mur, men endast af 8—9 fots höjd. Framför ett sådant plank lägges en rabatt, som der erhåller ett varmt läge; äfven drifbänkar äro der på sin rätta plats.
Fullständig underdikning, helst med tegelrör, är för en köksträdgård ett oundvikligt behof, isynnerhet om läget är något sankt.
Ett allt för högt läge, som är torrt och kallt, passar icke för en köksträdgård; men icke eller ett allt för sankt, som är ntsatt för öfversvämningar och tidiga nattfroster. Kuperad eller starkt sluttande mark är ej ändamålsenlig; jernn plan eller en
Källa: Project Runeberg ·