Sida 47
terade piler nedgräfda med krukorna (som då täckas med mossa), likaledes högstammiga törnrosor med runda, rika kronor, Dahr lier m. m. Rätt vackra åro lökväxter, planterade å gräsplanen, såsom Crocus, Tulipa, Narcissus m. fl. Kort efter blomningen kunna deras blad afslås tillika med gräset. De äro då ej synliga under hela sommaren, men framkomma åter följande vår.
§ 13. Vid anordnandet af blomsterväxter i grupper, på rabatter o. s. v. erfordras, lika som vid ordnande af träd- och buskgrupper, smak och kännedom. För smaken skall jag här uppgifva några reglor; hvad åter de särskilda växtarternas höjd, blommors färg, blomningstid o. s. v. beträffar,v så får jag hänvisa till förteckningen i 3:dje Afdelningen, 4:de Kapitlet, som upptager detta och sätter läsaren i tillfälle att välja efter sitt behof. Det är alldeles icke. nöd vändigt, att en stor samling blomsterväxter finnés i en lustträdgård: 100 till 200 vackra sorter kunna vara tillräckliga till att ganska smakfullt pryda densamma. Man bör icke heller sträfva efter sällsyntheter: de höra ej hit. Blomsterväxter i en lustträdgård böra utmärka sig genom form, färg, vällukt ocji en' rik blomning. Sällsyntheter förnöja hufvudsakljgen botanisten, ej så mycket blomstervännen.
§ 14. Förr planterade man alla sorter tillsammans i en brokig blandning; nu deremot planterar man gernä hvarje sort i större mängd på en fläck; endast på rabatter blandar man ofta flere, helst i mindre trädgårdar, der man vill odla många växtarter. Grupperne sammansättas helst af en art, till och med en varietet, sällan af två eller flere, och jag anmärker äfven här, hvad jag redan vid träd- och buskpartier anfört, att långt ifrån attv detta sammanställande i massa af en och samma art skulle blifva enformigt, säf bidrager det tvärtom i väsendtlig mån till omvexling, emedan grupperne då blifva sinsemellan på ett tydligt “och i ögonen fallande sätt olika hvarandra. Ordnar man växterna på närliggande grupper efter deras höjd och blommornas färg, så bidrager detta äfven att göra det hela harmoniskt.
Man behöfver icke befara att gruppen genom sammanställning af en och samma sort icke erhåller en vacker form, emedan alla blifya lika höga. De, hvilka stå närmare kanten, växa
Källa: Project Runeberg ·