Trädgårdskonst. Anvisning att anlägga och underhålla trädgårdar...

§ 8. Jag är böjd för att äfven räkna Grottorna, som man ibland anträffar i trädgårdar, till byggnader. Man kan anse dem för de naturligaste byggnader, ty de blifva fula eller upphöra att vara grottor, då de förråda den minsta konst, eller ock då de äro uppförda på för dem icke passande platser. De böra uppföras så, som man finner dem här och der i naturen, af öhuggna stora stenar, ej efter vinkelmått ochsänklod; de kunna omrankas af slinger- och krypväxter, och äfven vara något gömda under buskar. Man får ej uppföra dem på jemna planer och leende ställen, utan något aflägset eller ensligt emot klippor eller berg, helst i närheten af ett sorlande vatten. Meningen med grottor är att uppväcka eftertanke och melankoli, och , scenen omkring dem måste derföre bildas i öfverensstämmelse dermed. — I uppförandet af grottor bör man vara sparsam, ty äfven i sjelfva naturen äro de sällsynta.

§ 9. Man efterbildar äfven berg, och jag skulle vilja räkna äfven detta till den naturliga (trädgårdsmästarens) byggnadskonsten. Yi kunna ej uppresa dem af ett enda stort stenblock, såsom naturen har bildat sina flesta berg; icke eller kunna vi uppföra dem kolossala som hon. Men vi träffa äfven i naturen lägre klipptrakter af större eller mindre stenar, och här kunna vi efterbilda henne. Yi finna att dessa stenar framstå mer och mindre, att jord har samlats emellan dem och att de ofta ligga i en och samma rigtning. Så kunna äfven vi ordna dem. De finna bäst sin plats vid en sjö eller vid trädgårdens 7 ytterstå ända, och kunna väl användas för odling af sådane berg- och fjällväxter, som ej vilja trifvas på slätmark. I afse-ende på växtodlingen, är deras ändamålsenligaste form en något långdragen kulle, med rigtning från söder till norr och lutning af 15 till 35 grader på sidorna.

De mindre växthus eller drifverier, som icke kunna erhålla -en vacker arkitektur, byggas mera i närheten af trädgårdsmästarens boställe. För dylika drifverier och för drifbänkar har man gerna en särskild, ifrån den öfriga trädgården genom inhägnad afskild plats. A dess norra sida uppföres gerna en hög mur eller ett plank, eller uppdrages en hög granhäck; på de andra sidorna och framtill planteras lägre häckar.