Sida 950
156
MTRjlRNSTILLVERKNING OCH SMIDE I HÄRJEDALEN.
där idkades i större omfattning än i andra socknar, som fast mer, att denna sockens åboar, härdölama, voro mellanhänder för en del af de smidesvaror, som försåldes från Dalarna, h var est äfvenledes myrjärnstillverkningen af gammalt florerade. Mest var det liar (jdr), som de där köpte och tillbytte sig för att sedan afyttra på andra orter, äfven till Norge. En gammal för ett årtionde sedan afliden härdöl, hvilken i yngre år gjort dylika handelsfllrder meUan Kopparberget (Falun) och Norge, svarade mig på förfrågan hvad en i Trondhjem inköpt selkrok kostat honom: »Jä' ga' tri jår fbr'n.> Handeln var dock som bekant denna tid ej fri. Den hade alt sedan medeltidens slut varit städernas privilegium, och äfven varu-
53. Lilihårdals sockensiglll.
I bruk 1708 och troligen tidigare.
Ännu i behåll. Efter ett lackaftryck.
YCrcirt
54. öfverhogdals sockensiglll.
Förkommet genom brand 1899. Efter ett lackaftryck.
byten landtmännen emellan fingo enligt gällande författningar ske »allenast till deras föda och uppehälle», men ingalunda till »öfverflöd». S. k. landsköp eller gårdfarihandel med matvaror, skinn och husslöjdalster, såsom smiden o. d., voro i följd däraf vid sträng plikt förbjudna. Då det oaktadt en betydande mängd järn och smide utbyttes från Härjedalen mot spannmål och andra lefnadsförnödenheter, skedde denna köpslagan dels i smyg, dels lyckades man ock därtill utverka sig öfverhetens tillstånd under vissa vilkor. Härjedalsallmogen synes i detta som i åtskilliga andra afseenden, t. ex. beträffande roteringen, varit särskildt gynnad, hvilket val åter hade sin grund dels i ortens karga natur, dels däri, att man genom en mild behandling ville stärka det återvunna landskapets trohet mot den svenska kronan. Så finna vi, hurusom dess bebyggare vid upprepade tillfällen tillerkändes vidgad frihet till handel
Digitized by
Källa: Internet Archive ·