Sida 21
1870
WALDENSTRÖMIANISMEN.
Striden om försoningsläran.
P. P. Waldenströms kätteri:
I. >Att genom vårt syndafall ingen förändring inträdde i Guds hjärta.
2. att det därföre icke var någon Guds grymhet eller vrede mot män- niskan, som genom syndafallet kom i vägen för människans salighet.
3. att den förändring, som in- träffade vid syndafallet, var en för- ändring hos människan allena, i det hon blev syndig samt därigenom avföll från Gud och det liv, som är i Honom.
4. att till följd därav för hennes salighet behövdes en försoning, men icke en försoning, som blidkade Gud och framställde Honom åter nådig, utan som borttog människans synd och framställde henne åter rättfärdig.
5. att denna försoning är skedd i Jesus Kristus.»
»Då Jag genom bref från en af Evang. Fosterlandsstiftelsens sty- relses ledamöter erhållit underrättelse, att Jag blifvit afskedad från provins- ombudskapet, anser jag det vara tillbörligt att med några ord säga Stiftelsen farväl.>
»Må icke Evangeliska Foster- landsstiftelsen genom brist på för- måga att uppfatta och rätt bedöma den närvarande tidens andliga rörelser drifvas till att emot dem intaga samma, för att icke säga en ännu sämre = ställning, än statskyrkans präster och myndigheter för 20 å 30 år sedan intogo gent emot de andliga rörelser, ur hvilka Stiftelsen själf framgick. Jag har ingalunda uppgifvit hoppet om en ändring å Stiftelsens sida, men anledningar till fruktan för de fria evangeliska föreningarna på samma gång som anledningar till glädje för det mot den fria verksamheten fientliga parti, som ser Stiftelsen steg för steg drifvas in i deras armar.>
P, P. Waldenström.
Ord ai P. P. W-::
Om lutheraner vilja samlas till
spel, dans eller dryckjom, så möter det icke något hinder därför i den svenska lagstiftningen, och om en präst vill vara med därom, så är det ingenting, som hindrar. Men om de vilja sammankomma för att enskilt till uppbyggelse i tro och gudaktighet fira den Heliga natt- varden och en präst därvid betjänar dem, så blir han straffad. Jag har själf blifvit straffad för detta brott. Kan sådant vara rätt? Jag tänker mig, att en präst blir angifven för att hålla enskild nattvardsgång. Konsistorium infordrar hans för- klaring. Han svarar: >Det var ingen nattvardsgång i fråga. Vi voro sam-
. lade och drucko ett glas i ett glatt
lag.> Då resolverar kapitlet: >Här har intet skett, som är straffvärt. > Men måste han erkänna, att han verkligen hvarit samlat med några till bön och Guds lof och nattvards- firande, då dömes han brottslig, och gör han om saken, så blir han suspenderad och sist afsatt. Är detta rätt?
Den hederliga människan håller äktenskapet i helgd, äfven om det ingåtts under den civila formen, men den ohederliga, den osedliga, som af orena bevekelsegrunder slutit denna förening, håller den icke i helgd, äfven om den ingåtts under den kyrkliga formen.
Man har talat om vådorna af samundervisning för gossar och flickor. Ja, det är sant; hvart man än kommer, möter man faror här i lifvet, och den som ville uppfostra sina barn, så att icke några faror mötte dem, han finge väl stänga in dem i en skrubb; och hvem vet, om icke rätt stora faror mötte dem där äfven.
Om jag kunde tro att den svenska kongl. teatern hade någon betydelse för vården af svenska språket, skulle Jag motionera om, att nya lagbered- ningen finge fribiljetter till hvarje representation, så att man kunde hoppas att en gång få svenska lagen skrifven på svenska språket.
Jag kan icke anses vara t. ex. en vän af tjufveri och rån, därför att Jag sätter lås för min dörr. Lika väl kan Jag väl ej sägas vara en vän af eldsvådor, om Jag in- tresserar mig för, att det samhälle, Jag tillhör, skall hafva ett väl ordnat eldsläckningsväsende. På samma sätt kan jag icke heller med någon rätt utan endast med största orätt beskyllas vara en vän af krig och blodsut- gjutelse, därför att jag önskar, att vi skola hafva ett väl ordnat försvar.
»>Om själfva fadren till allt ont skulle säga mig att två gånger två är fyra, så skulle jag .ge honom rätt. >
21
Källa: Project Runeberg ·