Sida 39
Första
majdemonstrationen i Stockholm 1890.
August Palm:
I Sverige har nationalrikedomen 1865—1884 ökats med 1.881 millioner. Delad lika på alla skulle den förmögenheten ge något öfver 376 kr. per person. I arbetare och småborgare som samlats här idag, hafven I fått något? Eller I som tillhören medelklassen och som täflens att tjänstgöra som svans åt öfverklassen, hafven I då fått något? Nej ingen af Eder och dock hafven I med Ert arbete skapat denna förmögenhet! Hvilken skamlöshet! Det är en liten parasitklass, som litet eller intet gör, som drager till sig all denna rikedom. I värt land finnas 2.050 lyckliga som tillsammans äga 490 millioner, som med 5 procents årlig ränta göra 24"/2 millioner. Det är på tiden att det blir annorlunda. Och medlet finns. Det heter organisation. Organisationen är det bräckjärn hvarmed kapitalistsamhället skall nedbrytas. I dag samlas arbetarbataljonerna till revy, begapade af en nyfiken öfverklass från eleganta landåer. I dag samlas de till fredlig demonstration. Må de som makten hafva sörja för att de ej till en annan gång samlas i far- ligare syfte och må i hvilket fall som hälst det aldrig finnas en proletär, som ej gladt offrar lif och blod för sina och kamraternas rättvisa sak.
1890.
1883—90
TILL VERLDSALLTETS UPPHOFSMAN!
CUr beslagtagen och åtalad artikel, bestraffad med 3 månaders fängelse.)
Okände store! Ehuru jag icke är personligen bekant med dig och följaktligen icke har någon aning om dina politiska, religiösa och jJuri- diska åsigter, vågar jag dock träda inför ditt osynliga ansigte och be dig om ynnesten att få interviewa dig i en fråga, som bränner mycket häftigt på sinnena härnere.
Utan tvifvel känner du statsrådet Lovén och hans båda motståndare hädareynglingen Lennstrand och socialistchefen Branting. Mellan dessa tre uppstod nyligen en tvist med anledning af en gammal af- gudabild i mänsklighetens antikva- riska museum. Det blev fråga om bildens värde i guld. Lovén upp- skattade den på grund af den höga åldern högre än alla andra dyrbar- heter i museum och ansåg t. o. m. att den inte kunde betalas i reda penningar. Hans bägge vedersakare däremot betraktade konstverket som alldeles värdelöst och ville ha det bortburet i någon skräpkammare. Så hänsköts saken till fru Justitia, som är kännare af dylikt. Hon synade gudabelätet och värderade det till 300 kronor — så mycket hade det under tidernas lopp ram- ponerats.
Öfver denna dom vardt nu Lovén ursinnig, och när han inte kunde komma åt Justitia, äfven om han varit nog oridderlig att ge sig till att slåss med ett fruntimmer, vände han sin vrede mot mig, som hånade honom i några anspråkslösa vinkel- hakar. Antagligen hoppas han nu, att fru Justitias tjänsteandar i Malmö skola finna den omtvistade museums- pjäsens värde högre och sålunda få åtminstone mig näpst med eftertryck. Och det rykte, som Justitia Malmö- giensis har om sig, ger honom blott alltför goda skäl att denna gång vara förvissad om en lysande seger.
Axel Damielsson 1888.
Källa: Project Runeberg ·