Sida 46
NITTIOTALET OCH DET NATIONELLA.
Man kan väl utan över- drift säga att Hazelius genom Skansen påverkade hela nittio- | > talets smak och sålunda realise- / rade ett mål, som från början föresvävat honom, ehuru det mytologiska, det götiska och fornnordiska trädde i bak- grunden. Efter problemdebat- ten, modernismen och gråväders- stämningen på åttiotalet blev Stockholm glatt, färgrikt och nationellt sinnat på 9go-talet och fylldes av stolthet över sina rika minnen. Varietéerna stängdes och Skansen fylldes. Man hade strävat efter att följa — med sista modet från Europa; | nu eftersträvade man en svensk — = stil. Diktningen återspeglar denna förändring. Hos Karl- feldt förklaras till ren och stor poesi hela den gamla Dalakul- tur, som Hazelius 1872 beslöt att söka rädda. Pelle Molin, K. E.. Forsslund och Norrlands- litteraturen väckte hänförelse, i samklang med kåtor och renar, stugor och härbren på Skansen. Carl Larssons, Zorns och Lilje- fors” dukar ha sin naturliga miljö efterbildad på Skansen.
+ 2818.
Han visste dock naturligtvis, att han på sitt milda sätt regerade inte bara över sitt eget land utan också över hela Norden, framför allt över Sverge. Han visste, att hos oss inte firades ett kalas på den av- lägsnaste herrgård, utan att vid pianot föredrogs Den resande studenten eller Det satt en fågel på lindekvist, att ingen studentkonsert avlöpte, utan att Sjung! Sjung! eller Suomis sång stod på programmet. Han var inte okunnig om hur han hade trängt igenom överallt. I skolorna stapplade sig nybörjaren fram med hjälp av Pikku Matti eller Bullerbasius, medan ynglingen på sitt gymnasium likaväl som den unga flickan, som växte upp i familjekretsen, med samma hänryckning inhämtade sitt förnämsta historiska vetande ur Fältskärns berättelser. Vid vårterminernas premieutdelning skänktes Ljungblommor eller Nya Blad till den mest begåvade lärjungen. Många bedrövade fäder framviskade vid sina söners grav sången till En liten pilt, och många olyckliga älskande tröstade varandra med orden ur Vintergatan:
46
ZACHARIAS TOPELIUS.
Levertins kärlek till Bellman och gamla Stockholm hade sin motsvarighet i de historiska festerna och uppträdena. Arki- tekturen vände tillbaka till svensk renässans och WVasa- borgarna. Den dragning mot maskeraden, som kritiken kland- rade hos Hazelius, fanns också hos Levertin och Karlfeldt och Heidenstam.
Artur Hazelius seglade i medvind och det var tidens anda som fyllde seglen. Den stora utställningen i Stockholm 1897 framkallade en våg av stolt- het och nationalmedvetande, som lyfte även Skansen — Ellen Key omnämner det i det öppna brev om patriotis- men, som hon riktade till Heidenstam. Det var just nu, som den svenska flaggan ljus- nade och fick sin festliga, glada ton. Sådan fläktade den över utställningen på Lejon- slätten och över Skansen; man har intrycket att det på något svåroutrannsakligt sätt var Artur Hazelius” förtjänst.
| TN
Litografi av Alhert Edelfelt.
—
Fredrik Böök.
T 1898.
Och allt, som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt, har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro, var viss det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.
.Om vår kungliga teater i Stockholm ville ge en fosterländsk teaterafton, då gick Regina von Emmeritz över scenen. Ville man förtjäna penningar på en småstadsbasar, lät man unga herrar och damer ur de bästa familjerna utföra Prinsessan Törnrosa eller Fågel blå. Och skulle det spelas teater i barnkammare och skolsalar, inövades under oerhört jubel David och Goliat eller Var god mot de fattiga.
Julkalendrarnas utgivare voro förtvivlade, om de inte kunde bjuda sina läsare några lyriska småbitar av Topelius. Bland julklapparna förekom Läsning för barn i det lysande röda bandet så givet, att man inte ens behövde fråga om det fanns där. Den Topeliska lyran klingade vid våra Vegafarares återkomst, den sjöng in våra nyår, den var med oss i sorg och i
glädje. Selma Lagerlöf.
Källa: Project Runeberg ·