Sida 70
Fru Lillie Ahlgrens anteckningar
att draperierna alldeles skildes; med en graciös rö- relse kastade hon två föremål den ena en myrten- kvist, den andra ett rosenblad * hvilka upptogos af prinsessan Karadjas dotter. Sedan kom mediet ut ropande och begärde en sax, hvilken rmlle Karadja räckte henne. Hon stod i öppningen af kabinettet, med ryggen vänd utåt oss, höjande litet händerna. Jag hörde klirrandet af saxens klipp och mediet upp- repade gånger tacka. Så kom hon ut med en hår- lock och saxen. Mediet räckte hårlocken till prinsessan Karadja som en helsning från hennes döda barn, gick så åter in i kabinettet, fortfarande i trance. Kände jag mig då helt naturligt sorgsen, som ingen helsning fått från min dotter, som afled den 12 sept. 1900. Just som jag önskade höra några toner af henne, ty min döda dotter var ovanligt mu- sikalisk — då började mediet i sofvande stadiet sjunga med mitt barns härliga, klara, rena stämma** en sång... * Mahoniablad. ** ytterst intressant anmärkning! Jag, som så ofta hört fi u Abend sjunga i somnambult tillstånd, med många olika röster, har aldrig förr hört denna egendomligt fraicha, ung- domliga timbre — så likt en sorglös lärkas drill.
Källa: Project Runeberg ·