Ett genmäle till docenten Herrlin

aktiga pigor», men föreställer mig att det måtte vara föga tilltalande . . . Doc. Herrlins utsago, att han — efter att hafva bevistat dylika samkväm — »icke förvånas öfver denna rörelses utbredning», vittnar om en låg uppfattning af sina medmenni- skors intelligensnivå! Tror Doc. Herrlin verkligen att framstående personligheter som Victor Hugo, Victorien Sardou och Drottning Victoria blifvit spiritister genom att bevittna séancer af dylik kvalitet? Med kursiv stil påpekar Herrlin, att karaktären a f dessa fenomen kelt och hållet bestämmes a f den andliga atmosfär, hvari de framträda'» — samt relaterar derefter, med beundransvärd modesti, »de slöa och undermåliga företeelser», som timat i hans egen och Doktor Gadelii närvaro . . . Det är onekligen förvånande, att de båda »upp- syningsmännen» icke lyckades förbättra den »torf- tiga idékretsen» 11! Jag, »andeligen fattiga» menniska, har erhållit betydligt gynsammare resultat! Vid en séance hos General Turner, 26 maj 1901, materialiserade sig mitt döda barn, lade armarne