Sida 69
ROBERT BROWNING OCH ELISABETH BARRETT. 69
sknlle jag foredragit ditt berom framfor hela varlden. Och nu, nar jag satter diktarinnan & sido och du endast (hvilket »endast»!) ar min alskade — ined det dar haret och de dar ogonen och handerna och stamman och alia de fullkoniligheter du i g&r lat rnig sluta i mina arrnar — da kanner jag att om du icke skrifvit en rad, om du ej alls vore »miss Barrett », utan endast min och sade mig: »Jag ar nojd rued hvad du diktat^ . . . jag dock vore ofverlycklig da.
Och senare;
Din oro att jag alskade dig for din diktniug har kommit mig att tala mest orn kvinnan i dig — men isynnerhet darfor att jag alskar henne mest. Jag ser din genialitet i ljuset och varmen fran ditt hjarta och kysser din a lappar for deras egen skull, icke darfor att de sjunga! Men detta innebiir ej att jag forlorat gladjen i n&gon af dina harligheter, ehuru jag foredrar somliga, Jag kunde innesluta mig med dig och do for varlden och lefva femtio l^nga lif i lyckan af din narhet, men detta hindrar icke att det blir en ljuE stolthet att l&ta varlden veta att just du utvalt mig, att just din hand ger mig mitt lifs underbara krona . . .
Hon svarar-
Ar det mojligt att du kan alska mig s&? D§l finnes ej mer nagon brist, nagot kval i lifvet och da ager du mig belt — intill den grans dar jag kunde bli ett hinder for dig.
Och nu lofvar hon honorn att, om hon under vintern fortfar att tillfriskna, da skall hon nasta host som hans hustru folja honom till Italien. Men viss som hon var att fadern mot detta, som alia andra giftermals-
På sidan nämns Robert Browning
Källa: Internet Archive · ·
