Nina

38

kan inte tro, hur lustig, hon är! .Hon ser ut, som om hon vore gjord af hvetedeg — just på vippen alt jäsa upp. Håret är slätt som en gräddad skorpa (ofvanpå hvetebullen, förstår du väl) och hennes ögon ha inte stort mera uttryck än ett par russin. D. v. s. om man kunde tänka sig ljusblå russin, som alltid se förvånade ut. Näsan är det inle mycket att säga om, ty den är mest bara näsborrar. Men annars är hon rar — rättfram, naturlig och eminent väluppfostrad, liksom onkel. Inte stelt och pretentiöst ärlig — som moster Cecilia — utan sådan att man strax känner sig hemmastadd med henne, fastän man nog märker, att hon anser sig själf för en grande dame. Ja, sådant är nu så konstigt att beskrifva riktigt, men jag talar så mycket om henne, för det att jag väntar, att du med tiden skall få höra mera om henne. »E//e a cela de particulier» (som fröken Åblom sade i skolan), att hon är så galen med teatern, att hon hvar vinter, då hon är i Byen (danskarna såg2L Byen om Köpenhamn, liksom engelsmännen säga the iown, när de mena London — denna djupa anmärkning är ursprungligen