Sida 103
103
sade systern — »a real good time». Systern, som jag talade med, skelade rysligt och hade inga beundrare alls, men hon saknade dem inte, sade hon, ty hon höll på att skrifva en roman om Europa och systerns upplefvelser. Hon sade att hon var glad att ha gjort min bekantskap, ty hon behöfde en vanlig europeisk flicka till staffagefigur, men hon hade inte sett någon, som passade förrän nu, och om jag inte vore en »vanlig» typ ? . . . Så tog hon upp sin notisbok och fastån jag inte riktigt kunde se åt hvilket håll hon tittade, så förmodar jag det var på mig. ty hon visade mig efteråt, hur ordentligt hon hade skrifvit upp allting: mörkbrunt hår, grå ögon, grop i ena kinden o. s. v., o. s. v. — precis som när man efterlyser en mördare eller en får pass till en Rysslandsresa. Så att nu kommer jag i romanen söm en »vanlig europeiska» — hon kunde lika gärna ha sagt »inföding», för det menade hon. Hon sade. att hon alltid arbetade på det viset — »apres la nature», sade hon — ty det vore det absolut pålitligaste.
Källa: Internet Archive ·
