Sida 3
fönstren. Men gammalt är det inte, ty för femtio år sedan brann hela gården utom en bro öfver vallgrafven, så att Hans' farfar måste bygga alltsammans upp igen. Jag visste inte, att det var så präktigt, ty på fotografierna döljes huset ju alltid af de stora träden. De första två dagarna kände jag mig precis som en bortförd prinsessa, och egentligen hade jag den mest brinnade lust att stanna där hela sommaren i stället för att fara utomlands, men Hans säger, att en sjöofficer i regeln aldrig ser annat än bara hamnstäder, och nu vill han se, hur det ser ut inne i ett riktigt fastland. Det kan man ju knappt göra sig en idé om i Danmark. Från fönstren på Carlsholm ser man — det vet jag då — hvart man än vänder sig, alltid något slags vatten.
Som sagdt, jag nästan grät i dag morse, när vagnen höll utanför dörren och vi måste resa, men Hans tröstade mig med, att jag helt säkert kan få nog af Carlsholm, ifall jag skall vara där hela vintern hos mina svärföräldrar, medan han är ute till sjös. Och det kan nog hända.
Källa: Internet Archive ·