Om brott och straff

2 dennes beskaffenhet. Och som man studerar sjukdomarnes orsaker för att lära sig förekomma sjukdomarne, så bör man på samma sätt studera brottets orsaker för att därigenom i större eller mindre grad lyckas förebygga förbrytelser. .Psyko- logien har sålunda anledning att skjuta den ensidiga juridiken åt sidan och häfda sin rätt inom detta ämne, ty brottet som konkret fenomen, som naturföreteelse, är viktigare än brottet som begrepp. Studiet af begreppen kan aldrig inhösta någon praktisk vinst, men studiet af brottets sociala och antropo- logiska förutsättningar skall hafva ett afgörande inflytande på lagstiftningen. Det är dessa allmänna synpunkter och icke några straff- rättsliga detaljer, som utgöra föremål för denna föreläsning. Straffrätten befinner sig i våra dagar i ett brytningsskede. Nya synpunkter hafva gifvit upphof till en ny vetenskap. Dessa nya synpunkter äro i värt land föga beaktade. Den ensidigt formella utbildning, som kommer den svenske juristen till del, gör honom ofta nog oförstående för ett naturvetenskapligt be- traktelsesätt. Brottet i naturvetenskaplig belysning är sålunda en synpunkt, som a priori synes juristen främmande, men för läkaren och psykologen är denna synpunkt den enda naturliga och riktiga. Mitt ämne rör sig sålunda kring begreppen brott och straff, men dessa begrepps rent formella och juridiska sidor skall jag icke vidröra; de äro ju i hvarje straffrättsligt arbete, som sett dagen i vårt land, utförligt nog behandlade. Min af- sikt är blott att framhålla, att bakom begreppen, hvilka oftast helt absorbera juristernas intresse, finnes én förbisedd mång- fald af naturliga fakta, som äga en primär betydelse, utan hvilka begreppen äro tomma ord. Denna mångfald af förbi- sedda fakta utgöres af de kriminella fenomenen:. människor, som synas födda till förbrytare eller blifva förbrytare på grund af sociala omständigheter, människor, som på grund af med- född undermålighet eller genom sinnessjukdom blifva lagöfver- trädare, de fenomen alltså, hvilka utgöra ämne för en natur- vetenskap om brottet, rik på intressanta detaljer, en vetenskap utan hvilken brottet är och förblir ett obekant något, som dömes i blindo, en dunkel social sjukdom, som man icke känner och därför icke kan behandla. Om alla människor vore lika, lika vackra eller lika fula, om vår herre gifvit dem alla ett lika långt eller lika kort stycke af sin goda viljas driffjäder, då vore under den mer eller mindre orimliga förutsättningen att brott ändock vore en möjlighet, saken verkligen så enkel som jurister af en föråldrad, straffrättslig skola synes antaga, då vore det berättigadt att