Sida 256
han bestämde, att äffärden till Stockholm skulle ske morgonen därpå. »Ack, om jag hade vingar att flyga till mitt Ulriksdal och dö där!», hördes han utbrista. Då ångfartyget med konungen ombord lopp in i hamnen, hälsades det vid det yttersta brohufvudet af hurrarop; men då konungen gick i land och den ofantliga folkmassan varseblef hans tärda drag och lidande utseende, lade sig allvar och sorg öfver allas ansikten. Alla hufvud blottades under en tystnad, så djup, att intet ljud förnams utom konungens egna steg. Detta gjorde på konungen ett djupt intryck. Då han inkom i sina rum på landshöfdingeresidenset, yttrade han: »I dag har jag sett, att jag är afhållen; jag tror, att de skola sakna mig, då jag är borta.» Två dagar därefter var konungen död.
Efter O. P. Sturzen-Becker m. fl.
Bäckaskog.
Bäckaskog är en kungsgård i Skåne, halfvägs mellan Kristianstad och Blekingsgränsen, på den smala landtungan mellan Ifö- och Oppmannasjöarna. Det har genomgått mångskiftande öden. »Först kloster, därefter kronogods, kom det sedan i enskild ägares hand, blef därpå åter kronogods och har under sista seklet tidtals varit en vistelseort för Sveriges konungar och tronföljare. Där fordom mäktiga premon-stratensermunkar vandrade kring, fördjupade i fromma betraktelser eller kanske lika ofta upptagna af världsliga tankar, där hafva på senare tider konungar och furstar hållit sitt hof, och i de lummiga lundar, där en gång hvita munkkåpor skymtade fram mellan de mörka trädstammarna, sågos en annan tid guldsmidda uniformer och dyrbara toaletter. Munkcellerna och refektorium hafva fått lämna plats åt en med det nittonde seklets bela komfort inredd våning; den gamla kyrkan, som fordom genljöd af fromma sånger,
Källa: Project Runeberg ·