Sida 143
2 AN
143
snösparfyven, om fjällmössen eller de djur, som sägas komma ned ur skyarna» 0. 8. v. — förutom många uppgifter i hans senare arbeten, där man tydligen kan finna, att han tillgodo- gjort erfarenheter från denna resa.
Väl hände det någon gång, att han genom de många svårigheter och mödor, han fick utstå, icke var synnerligen belåten; men sådana tillfällen voro få. Hans anteckningar vittna däremot ofta om, att han med glädje och friskt mod hälsat hvarje dag, som resam gaf. Till dessa dagar förlade han ock sedermera sina käraste minnen, hvilka han ännu i sin ålders höst gärna framkallade jämte de väna bilderna af de Floras barn, som han då för första gången fått lära känna. Så skref han i slutet af år 1773 till en bekant, som, efter att hafva varit bosatt i Lappland, då skulle flytta därifrån:
»I bjuden nu de majestätliga fjällen farväl. Faren nu väl, I menlösa, täcka fjällblommor: Andromede, Saxifrage, Diapensie, Dryades etc.! I fån sedan aldrig se dem mer. Hälsen dem från mig med det yttersta farväl!»
Efter AXEL N. LUNDSTRÖM.
Frihetstidens statshushållning.
Staten hade sedan frihetstidens början allt mera och mera tagit ledningen af hela den enskilda hushållningen i stort och smått om händer. Det var ej nog, att den i han- dels- och skråförordningar uppdrog bestämda gränser mellan särskilda arter af handel och slöjder och genom en oaflåtlig bönhasjakt noggrant bevakade dessa gränser; icke heller nog, att den genom vederbörande köpmanssocieteter och skrån bestämde, huru många och hvilka skulle få utöfva ett visst yrke, och, genom kommerskollegium, huruvida och hvarest en ny påtänkt fabrik finge anläggas; det var ej ens nog, att den i de minsta omständigheter bestämde vissa fabrikats
Källa: Project Runeberg ·