Sida 53
533
strax bittert. Dalkarlarne gräto med: Ofta midt i samtalet bad han dem för Guds skull falla på knä och läsa ett Fader vår och Ave Maria för bans fars själ. Han tackade dalkar- larne, att de haft hans fader så kär, och bad, att de måtte låta honom, sonen, åtnjuta någon gnista af denna kärlek. Snarast sagdt, han talade så för dem; att de, som bodde i bemälda tre socknar, hade mesta partén varit väl till freds med att våga sitt lif för hans skull: Do bestämde åt honom så många unga karlar, han ville hafva, som skulle vara hans drabanter.
Denne daljunkare eller tjuf drog så till Rättvik och talade med dem på det bästa. Men där fick han helt annat svar. De svarade honom rätt 1 ansiktet, att han icke var herr Stens son. Och hvad han än hade varit, vore de honom intet skyldiga; han hade ej tagit dem och riket ur sådan nöd, som konung Gustaf hade gjort. Med sådant svar drog han åter bort och till dem, hos hvilka han hade mera framgång. De skänkte honom mycket godt, så att han började ståta med beslagna svärd och annat prål. Han bad dem, som erkände honom, ' hålla sig stilla, så länge han nu skötte sitt värf i Norge; han skulle nog komma igen med godt besked. Han tog” med sig sex karlar, och hvilken han gaf sig i lag med, ljög han full, förtalade och beljög konung Gustaf. Så kom han till ärkebiskop Olof i Trondhjem. Denne gaf honom makt och förärade honom stora skänker samt allehanda hjälp och undsättning och lämnade honom 300 karlar, som befalldes stanna i hans tjänst år och dag. Ty ärkebiskopen var allvarligen förd till den tron, att denne var unge herr Stens son,
Han drog så till fru Ingegärd med anbefallningsbref från ärkebiskopen och predikade äfven henne 1 samma tro. Af oförstånd och obetänksamhet gaf hon honom sin dotter. Jungfrun skänkte honom en guldkedja, som räckte honom nedom höfterna. Detta skedde, kan man tänka, i det fröjde- fulla hoppet, att hon skulle blifva drottning i Sverige. Han drog öfver fjället och in i Dalarne igen. Men där ville inga flere följa honom än dessa tre socknar. De, som bodde i
Källa: Project Runeberg ·