Sida 10
Således kan jag, enligt detta stora sextusendåriga Bevis, icke ens tänka mig en Oskiklighet at styra sig sjelf och andra, det är, jag kan icke ens tänka mig en Svaghet mera ynkelig och likväl mera uppenbar, än just Karlarnes. Helst när det tillägges: at dels de mäst löjliga, dels de mäst blodiga af deras galenskaper, hafva de stäldt an just på en vink af Qvinnor, hvilka de sjelfve, först genom sin vishet födt up til galningar, och sedan tilbedt.
Så at här synes Karlarnes sak vara på en gång och för evigt tappad.
”Men — säga De, och taga en mera söt mine: Vi hafve ju dock altid varit Jordens Herrar? Qvinnokönet har ju i alla tider måst erkänna vår öfvermagt? Och det som altid skedt, det anses vara Naturens Lag.”
Nej, gode herrar. Sanningen, Snillet och Dygderna; Mänskligheten sjelf, och des ljufva och heliga Lagar; Sälheten, med alla rena och naturliga Nöjen — hafva ännu långt hårdare varit af eder kufvade, än Qvinnorna. Bevisar detta alla dessa gudomliga tings Svaghet, eller at de af eder varit kufvade med rätt? Nej: det bevisar endast den Villdjurs-Styrka i Senor, den hårdhet i Sinne, den grymma förmåga at
Källa: Project Runeberg ·