Sida 9
Aflopps - Rånna kalla$ den Ränna, hvärigeftom vattnet bort-flyter, fedan det til Vattuhjuls drift, eller på annat fätt vid Vattu« vetk, gjordt tjenft. Är det. famma fom Hjulbåck.
Aflopps-Rånna vid Grufvor är den Rännan, fom tjenar at af« fora det utur Grufvln upfordrade Vattnet.
Aflofening, Aflåsning, (Abttfung des Gefteins) kallas fjelf«. va den ikilnad, fom är émellan en Gang, Skål, Flåts , Klyft, eller Dram, och det å ömfe fidor varande Berget.
Denne Aflofsning är antingen: i:o Tydelig, då Gången af et fårlkilt Stenilag (fom får namn af Sølband), likafom af et Skal, beklädes, eller omgifves. Se Salband, 2:o Otydelig, åh Gången på fidorne är fammanväxt med Berget och därifrån ej kan Ikiljas annorlunda, än genom de fär/kilte Bergarter, hvarutaf den bedår. Sådane kallas egenteligen Anvuxne Gångar, Se Gångar.
Afiofsningar kallas äfven Klyfter, eller fina rämnor, i fkifrige Bergarter.
• Afluttra (Ablåutern) fa’ges vid Bergverk, när Småmalm, fom utur Grufvan upkommit och med mycken orenlighet, eller oduge-lig Sylta, är blandad, lägges i et Såli, hvilket doppas i vatten uti et Fat, Aflutter-Fat kalladt, för at därmedeld aflkilja det ' odugeliga Berget från den tyngre och renare Malmen.
Afl6, eller Lå af, (Abflauen) betyder at vid Valkning på Planhärdar, med et Verktyg af Trä, fom kalias Kifta, ar beta Godfet rent. Se Fafkning. Hos Tylka Bergsmän heter det egenteligen Abflauen, när Va/kdukarne fkoljas i Faten $ hvaremot de kalia fjelfva Vaikningen Ablåutern.
AflÖ-Fat (Abflau-Fåjfer) kallas de Käril, hvaruti det på Valk« dokaine fadnade Godfet afikoljes.
Aflö-Hård (.Abflau eller Abjleb-Herd) kallas få väl de van-lige vid Vaikningen brukelige Planhärdar (Se Fafkning), fom i fyn-nerhet ladane, på hvilka det fina och lätta Godfet, fom vid Såll-fättning går igenom Sållén och famlas i Karet, renvafkas. Defle
Källa: Project Runeberg ·