b0229
enväldig inom kyrkan, skulle däraf följa de största vådor för hennes framtid. Vetenskapen skulle, så långt kyrkans inflytande sträcker sig, blifva bannlyst; den på pröfning grundade ärliga öfvertygelsen skulle drabbas af samma öde; tankelättjan och hyckleriet hade fältet fritt. Redan nu torde en verkan af denna uppfattning vara att spåra i de anklagelser för okristlighet och okyrklighet, som riktas ej blott mot den forskning i kristendomens problemer, som fäster ringa vikt vid de symboliska böckernas utslag, utan ock mot den, som, med ängslig hänsyn till dessa, åsyftar en med största försiktighet skeende återgång från rännilen till källan, från konfessionel teologi till biblisk. Å andra sidan torde en verkan af denna missuppfattning vara att finna i den fientlighet, som griper omkring sig, emot hela bekännelseväsendet, då man tvingas att i detsamma se en förgripelse på den protestantiska friheten och ett hinder ej blott för telogiens utveckling, utan ock för det kristliga lifvets, som visserligen behöfver bokstafven till en klädnad, men svårligen kan lida honom som en boja. Symbolicismen, som utan tvifvel har den goda afsikten att stärka kyrkans enhet, bidrager således, när den vill gifva denna enhet ett yttre, i sig ohållbart stöd, till att upplösa det fridens band, som är det enda verkligt församlings-enande. Jag tror mig slutligen icke begå ett misstag då jag antager, att orsaken till den så öfverklagade prästbristen, som man velat söka i en materialistisk riktning hos vår svenska ungdom och vanligen trott sig kunna afbjälpa med materiella medel, är hufvudsakligen att finna i något, som länder den svenska ungdomen till heder, nämligen däruti, att man ej vill binda sig genom prästeden, så länge dennes
Källa: Project Runeberg ·