b0330
330 VIKTOR RYDBERG.
mänsklig förbrödring, förutan hvilken friheten och civili- sationen hafva ingen tr~rgg grundval. Ur dessa drömmar, hvilkas förverkligande ännu för några månader sedan syntes nära, väcktes franska folket plötsligt genom krigsförklaringen mot Tyskland. Krigs- förklaringen öfverraskade alla, med undantag af de män Tuilerierna, som sammansvurit sig för att sticka Europa brand. Hon öfverraskade städernas arbetare, som bör- jat sammansluta sig med Tysklands, Englands, Schweiz och Italiens arbetare till ett stort brödraförbund. Hon öfverraskade landsbygdens invånare, som nyss hade gif- vit kejsardömet sitt ja under intrycket af den förespeg- ling, att detta ja betyddefred, betydde: »våra söner skola icke drifvas till krigets slaktarhänk. » Men öfverraskningen blef fullständig i den stund man fick höra marseljäsen uppstämmas på Paris' gator. De fi-isinnade arbetarne häpnade; denna sång var ju deras hymn, och de ville bevara dess toner i sin barm intill det stora ögonblicket, då frihetens gudinna skulle kalla dem till strid mot honom, som slagit Frankrike i bojor. De voro nu förekomna. Hvarje läsare förstår nu dessa ord: »de taga våra redskap ifrån oss», som yttrades af pariserarbetaren, då han såg en folkhop, sjungande marseljäsen, tåga förbi. Han igenkände i denna folkhop åtskilliga välbekanta an- sikten. Den var starkt uppblandad med s. k. mouchar- der, hemliga angifvare, som, betalda af polisen, lura på medborgarnes steg och uppsnappa deras ord. Det var polisprefekten Pietri, som hade löst den bundna hymnens vingar. Signalen, att hon var fri, gafs af moucharder. Hon skulle nu flyga öfver Frankrike, icke för att kalla
Källa: Project Runeberg ·