b0340
340 vIKTOR RYDBERG.
Man hade dessutom sagt mig, att jag här uppe skulle finna varma sympatier för mitt älskade Frankrike. Jag skyndade således hit. Ack, om ni tillåter mig vara uppriktig, måste jag säga, att jag åfven härutinnan icke fann alldeles hvad jag sökte. Jag sökte sympatier för Frankrike. Frank- tike är, i min föreställning, någonting heligt. Frankrike är äran, friheten, människokärleken, rättvisan, jämlikhe- ten, freden, folkförbrödringen. Trots alla motbevis ur verkligheten dr Frankrike detta - åtminstone i sina bästa söners drömmar; ja, jag påstår, det finnes ingen fransman så fördärfvad, så förnedrad, att han icke i nå- got ögonblick af sitt lif känt sig upphöjd af denna tanke -- denna fördom måhända, men denna ädla och rörande fördom, att Frankrike är ett med det högsta, hvartill mänskligheten sträfvar. Tänk er då min öfverraskning när jag erfar, att här Sverige, detta annars så frisinnade land, skall ha fun- nits en tämligen stark eller åtminstone tämligen högljudd opinion, som trodde sig sympatisera med Frankrike, när den jublade öfver utbrottet af ett krig, som Frankrikes bäste män fördömt. Märk väl: mina landsmän trodde sig oöfvervinne- liga. De trodde på ett triumftåg till Berlin. Men de för dömde kriget, i trots af den väntade segern. Kejsardömets seger, sade de, skall slå vår egen fri het i ännu tyngre bojor och befästa ett system, som är vår olycka och vanära. Kriget skall återuppväcka det slocknande national- hatet och alstra nya krig i framtiden. K ejsardömets seger skall tillintetgöra nationalitets-
Källa: Project Runeberg ·