b0354
354 VIKTOR RYDBERG.
likviden» är nu ombonad med ett omslag i hoppets gröna färg och bär som tänkespråk på titelbladet det trösterika löftet: »Det brända templet skall jag återstÉllia.» Detta gaf oss mod att genast öppna häftet och ge- nomögna det. »Det brända templet skall jag återställa.» Så ädel- modigt tänkte icke Herostratus, når han brände Diana- templet i Efesus. Men Nils Nilsson, om han är en He- rostratus, är äfven en Perikles. Sköflar han nutidens bo- fälliga samhälle, gör han det endast för att öfver dess grus upphygga ett framtidens Partenon. Andra häftet ger oss den bidade grundrithingen till det nya templet. Det är byggdt icke åt gudarne, utan åt människorna. Det står öppet för oss alla och läsaren kan nu själf döma, om han månde finna trefligt att in- flytta däruti eller icke. Se här är en flyktig teckning af Nilssons samhälle. *
Man har påstått, att Nils Nilsson icke vill familjelif. Vid första blick i detta hans andra häfte funno vi, att påståendet är missförstånd eller förtal. Nils Nilsson vill visst familjelif och därtill ett så storvulet, att man vid första tanken därpå är färdig att baxnas. Nils Nilsson kan icke finna sig uti, att en så god sak som hemmet skall omgärdas af så trånga råmärken som nu, då det vanligtvis endast utgöres af far, mor och barnen -- goda hus dessutom af tjänarne, där sådane finnas. Nej, intet knussel! En familj, säger vår författare - och denna utsaga är nyckelstenen i hela hans samhällsbvgg-
Källa: Project Runeberg ·