Nordiskt medicinskt arkiv 1869

20 Bd. X. N:r 22. — GEORG ASP.

Den kroniska lifmoderinflammationen har, om vi närmare granska de förhållanden, som ofvan stående tabell ger vid handen, varit den förherskande, i det den förekommit i 35 fall af alla de behandlade eller i 48,6 4. I tre femtedelar har inflammationen förekommit hos gifta fruntimmer, 1 två femtedelar hos ogifta. Hvad orsaken till den samma beträffar, så har den hos de flesta gifta, undantagna n:r 1, som lefver i sterilt äktenskap och n:r 66, nyss gift, varit föregående barnsäng eller missfall. Hos de ogifta har i några fall en långvarig och envis bleksot föregått, hvilken väl torde böra anses såsom sjukdomsorsak, men i de flesta fall förblir orsaken därtill outredd;: endast i ett fall har jag haft anledning att misstänka onani såsom orsak till sjukdomen. Denna kan uppträda antingen enkel, d. v. s. utan alla komplikationer, eller och i förening med andra, däraf mer eller mindre betingade sjukdomstillstånd. Enligt min erfarenhet är det förra i öfvervägande grad, 71,4 4, fallet hos ogifta, då den däremot hos gifta förekommer enkel endast i 47,6 2 af de behandlade fallen. Det synes äfven naturligt, att så måste vara fallet; de förändringar lifmodern under barnsängen genomgår äro af så genomgripande art, att den lättare måste utsättas för och taga skada af alla möjliga yttre förhållanden, än fallet är med en lifmoder, som icke genomgått det samma. Hvad komplikationerna beträffar, äro de hos de gifta icke allenast talrikare, 52,4 24 mot 28,6 4 hos ogifta, utan äfven af svårare beskaffenhet. Så hafva i mina fall hos de gifta följande komplikationer förekommit: i 4 fall inflammation i omgifningen åt sidorna och bakom lifmodern; i 2 framåtstjälpning och sänkning; i 2 sänkning; i I framåtböjning och sänkning, i 1 framåtstjälpning och i 1 slidkatarr. Här talas naturligtvis om en betydligare grad af sänkning än den, som vanligen alltid åtföljer den kroniska lifmoderinflammationen. Hos ogifta hafva vi antecknat följande komplikationer: i 2 fall inflammation i omgifningen bakom och åt sidorna om lifmodern; i 1 framåtböjning och förstoring af lifmoderns sliddel samt i 1 fall sänkning. Man skulle tycka, att dessa förhållanden icke borde kunna vara utan inflytande på behandlingens framgång, men emellertid talar min hittils vunna erfarenhet icke för detta antagande, ty procenten utskrifna friska är i hvartdera fallet, hos gifta och ogifta, alldeles den samma eller 43 2, ehuru för ernåendet af detta resultat - hos de förra en relatift längre behandlingstid erfordrats. För