Sida xi
Den lärde magister Andreas Törner satt i sin kammare i korsvirkeshuset vid Lilla Gråbrödragatan i Lund en aprildag mot slutet af Karl XI:s regering och kände sig tungsint till humöret. Studenterna vid det nyligen stiftade universitetet, till större delen danskar, som skulle lära sig svenskt språk och svenska seder, hade efter vanligheten anstiftat spektakel och okynniga upptåg, men ställt till så klokt, att de skyldiga icke kunde ertappas. Magistern, som aldrig steg upp i katedern utan att framtaga ur bakfickan en laddad ryttarpistol, som han med ostentation lade bredvid sitt vattenglas, hade i dag haft den oturen att strax vid början af föreläsningen sätta sig ned i golfvet till följd af att stolen var sönderbruten och helt klent hoplimmad igen. Någon munterhet hade icke dervid kommit till utbrott, dess värre; ty nu fanns det ingen som han kunde låta umgälla saken, och att anställa undersökningar efter gerningsmannen var som att skjuta skarpt i tomma luften.
Magisterns missmod hade också en stund förut fått ny näring; ty nu, när terminen
Källa: Project Runeberg ·