Sida 101
101
för naturligt bete. Spinnarens utmärkta förmåga att hålla sitt tag är beaktansvärd och beror på krokarnes konstruktion, hvilket vid första ögon- kastet, på följande fig. klarligen belyses (Fig. 38).
"För att betet skall spinna väl är det af vikt att donet rätt agnas. Början göres med den längre af tafsarne i det nedre, inre kroken först fästes vid betet, därpå inre, öfre, hvarvid tillses att tafsen mellan krokarne är spänd, så att de hvar- dera likformigt uppbära betet, som gifvetvis bör vara uppträdt på nålen; motsatta kroktafsen spän- nes nu och inre, nedre kroken fästes, därpå inre, öfre. Enkelkrokar på spinnare i allmänhet äro att föredraga framför trippelkrokar, emedan dessa ibland verka som lösbrytande häfarmar åt hvar- andra. Fiskaren skall ganska snart komma att märka, att »Salmo BSalar»-spinnaren bland spinnare när- mar sig idealet.
: Daggmask-spinnaren. »Hvarje vatten kräfver sina don,» säger ett fiskareordstäf, och så är det. I mindre vatten, där tillgången är rik på betes- fisk, mört, löja m. fl., har roffisken fullt upp med föda och vet, att han utan synnerlig möda kan åtkomma denna.
I sådana vatten och särskildt under lugna dagar, då sjön ligger, som man säger, spegelblank, är det skäl-att, sedan andra redskap visat sig omöjliga, försöka daggmaskspinnaren. Fig. 39 återgifver spinnaren agnad med daggmask för att visa, hur detta bör ske. |Fig. 39 A lekande med dubbel syskonhake. B. en vanlig trippelkrok, vid hvilken »Salmo Salar»-spinnaren C. är fastlödd, och hvars uppgift är att lämna fäste för dagg-
Källa: Project Runeberg ·