Sida 6
Ryssjor.
Äro viken och landet, där er sommarbostad är belägen, flacka, eller är där, som man säger, långgrundt vid stränderna, är det fördelaktigt att utlägga en risgård från land, tills man hinner ett djup, lagom för ryssjans öfre kant, då dess nedre står på botten. Ryssjor äro i allmänhet af två slag, enarms- och trearmsryssjor, hvartill kom- mer hängryssjan eller lakstruten. Har ni lagt ut risgård, lämpar sig enarmsryssjan bra. Ni ned- sätter då armens ände, där risgården slutar, spän- ner så denna stramt och fäster den vid en stadig stör. Enarmsryssjan är försedd med en båge vid
Fig. 1. Enarms- eller bågryssja.
ingången och lämpar sig bra vid fiske i nästan alla vatten och torde vara den mest använda i Stockholms skärgård (Fig. 1).
I denna ryssja fångas under lektiden abborre, braxen, id och lake samt så snart isen går bort, gädda, och en tid därefter abborre och sist braxen. I april— juni tages id bäst i strömmar eller elfvar; lake” i december—februari. Olika tider för olika vatten.
+ För lakfångst brukas i en del sjöar, däribland Sil- jan, att i stället för risgårdar och landarm på bågryssjan på kant utsätta nysågade bräden för att leda laken in i ryssjan. Fångsten lyckas en del år bra.
Källa: Project Runeberg ·