Sida 15
15
änden skall utsticka genom ganen, och den korta änden får ej vara längre, än att den räcker, kro- ken inberäknad, till ganen, eller lika långt som fiskens hufvud. Där skall leden eller de två samman- fogade mässingstrå- darna mötas (Fig. 5). På detta sätt såras icke fisken, lider mindre af att vara fängslad, kan någor- lunda fritt röra sig, så långt refven räc- ker, och lefver ofta flere dagar, men säkert öfver en natt, hvarefter han af fiskaren bör befrias och återfå sin fri- het. Till sådant bruk har jag funnit mör- ten bäst, ehuru äfven abborrar och andra fiskar duga till be- te på ståndkroken. (Fig. 6).
Vår och sommar får man mest gäd- == dor, menäfvenstörre Fig. 6. Huru ståndkroken bör abborrar, en och an- utläggas. nan gös och med god tur en lax. Längre fram mot hösten sänker man agnfisken, och då händer, att man får en större ål och äfven en fullvuxen lake.
nn
Källa: Project Runeberg ·