Sida 45
45
det, men jag har aldrig försökt dem, men som laken icke är någon kostföraktare, har jag fått sådana på sönderskurna abborrar.
Stånd- eller stödkroken är bra att ha under vintern, emedan man sällan någon längre tid blir utan fisk. Den är lättskött, behöfver ej efterses hvarje dag, och i en del vatten, kanske bäst älfvar, fiskar ståndkroken bra.
Då den utsättes, bör man först mäta djupet till iskantens nedre del, därifrån afdraga den del, man vill ha mellan sjöbottnen och agnet. Så fastslås ett tämligen stort flöte eller ett vedträ af gran. I en därtill passande.stör fastgöres refven. Så stoppar man flötet under isen, så att det ligger fritt, och ställer stören på sned mot nedre iskan- ten. Den står då upp och visar, hvar stånd- kroken är utsatt, om ock snön, hvilket ofta hän- der, har jämnsopat hela isytan. Stören har där- jämte det goda med sig, att då man upphugger vaken, hugger man icke af refven, hvilket eljest ofta händer, och då är man af med både krok och fångst.
Spänner man en tidig morgonstund sina skidor på och ilar hän genom skogen vid ljuset af må- nens bleka sken, är detta i sig själf en härlig sport, som borttager dåsighet och vemod, och går då kosan till en fiskrik sjö, där man vid solens uppgång drager den ena guldglänsande abborren efter den andra, kan man knappast ha ett större och mera njutningsfullt nöje. Väl klädd bör dock fiskaren vara. En tjock ylletröja att påtaga, då fisket börjar, brukar vara skydd nog mot kölden för öfverkroppen — men fötterna! Dem värmer
Källa: Project Runeberg ·