Sida 49
49
Därpå ror man rätt ut, tills man träffar 3 å 4 meters djupt vatten eller något mera. Där lägger man en sänksten, och då denna tagit botten; och man känner, att den ligger stadigt, slår man fast ett flöte.
Till flöte brukar man en rund träskifva af en deserttallriks storlek och genom denna en pinne, som, då skifvan flyter på vattnet, står rätt upp. Sådana flöten synas mycket bra på afstånd, helst då vattnet är lugnt, men jag har kunnat undvara dem och blott begagnat ett vanligt vedträ eller träspjäla af nyss klufven granved. Äfven det synes bra i vågsvall. Då denna andra sänksten med vidfästadt flöte blifvit utlagd, börjar man att ungefär 5 meter från flötet påbinda en krok med påsatt agn och fortsätter därmed, tills man når refvens slut.
Kroken med vidfästad tafs påknytes långrefven med en enkel ögleknut, så att en bit af tafsen hänger nedom eller utanför refven. Detta är nödvändigt, för att man raskt skall kunna knyta af kroken vid upptagningen af refven.
Vid refvens utläggning bör man vara tre — en ror, en sätter agnet på kroken och den tredje utlägger refven och påknyter krokarne.
Den, som utlägger refven, har nystanet stå- ende mellan fötterna och passar noga på att se till, då detta tager slut för att kunna raskt till- knyta ännu ett nystan, om så behöfves. Gör han icke detta i rätt tid, löper refven ut och så för- lorar man tid, innan man man får rätt på den förlorade änden.
Vägledning it fiske. 4
Källa: Project Runeberg ·