Sida 59
59
förlorar man dem. Grandraggen är icke starkare, än att en af kvistarne går af, och man får upp resten. Har man förlorat en sådan dragg, är den ock lätt ersatt. .
En del fiskare brukar stryka eller vittja ref- ven äfven på aftonen för att inhämta de fiskar, som fastnat under dagens lopp, samt åter förse afätna krokar med nytt agn. I rötmånaden är en sådan aftonsyn att förorda.
Sällan låter man en långref ligga ute mer än två nätter. Då upptages den på så sätt, att fiska- ren själf förser sig med ett såll eller en bytta och ställer denna mellan sina fötter. I denna upp- ringas 'refven, sedan krokarna blifvit afknutna.
Fortast och bäst går detta, om man har en hjälpare, som afknyter och borttager kvarvarande odugliga agn och så upplägger krokarna ordent- ligt. På så sätt får man hastigt upp refven, men trots detta hinner man bli nöjd, innan det är gjordt, ty att en eller annan timme sitta i en krum och obekväm ställning gör tiden lång, och det är icke slut, då man kommer i land.
Refven skall upphasplas på en vanlig härf- stol, därpå skall vattnet så vidt möjligt är vridas ur den och till slut skall den upphängas och torkas, likaså krokarna. |
Då både ref och krok äro torra, skall refven nystas eller uppvindas på rullen, och har man då slarfvat vid uppvindningen, blir trassel. Då pröf- vas tålamodet.
Långref är ett både nöjsamt och ofta lönande fiske, men det är icke utan besvär, och det kan nog hända, att om man råkar ut för storm och
Källa: Project Runeberg ·